måndag 27 september 2021

166. Alva From: En tröskelroman


Understundom råkar man på en bok som på ytan inte verkar komplicerad, men som ändå ger intrycket att den ska förmedla något som man inte kommer åt, fast man förstår att det finns där någonstans. Så lämnar jag den här romanen - om vi nu ska kalla den det. Men det är inte poesi, inte heller noveller eller dramatik, även om vissa avsnitt kan närma sig alla de tre formerna. Det finns korta aforistiska formuleringar, monologer av en berättare i jagform som fyller sin lägenhet med krukväxter efter att ett förhållande har upphört, och dialoger, eventuellt involverande de två som haft ett förhållande, men möjligen inte alltid båda samtidigt. Det är mycket som är öppet för tolkning här, som synes, på samma sätt som man kan se ett abstrakt konstverk, som ändå visar sig innehålla något som kan tolkas föreställande. För min smak blir det här aningen för krävande för att jag ska få utbyte av det, men det kan vara annorlunda för någon annan. Det kan till och med vara annorlunda för mig vid något annat tillfälle.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar