söndag 25 februari 2018

33. Jan Fridegård: Gryningsfolket


Strax före jul läste vi i bokcirkeln Trägudars land, första delen i en trilogi, där detta är den andra. Historien fortsätter där den förra slutade och det handlar fortfarande om trälen Holme, som har rymt och blir smed i "staden", som av allt att döma ska vara Birka. Han blir utan att själv vilja det ledare för upproriska trälar, och hans kvinna Ausi slits mellan honom och sin kristendom. Det kommer nämligen ett par präster eller munkar för att omvända hedningarna, och i varje fall i början har de större lycka med sig än den ensamme "Främlingen", som medverkade i den första boken.

Det är i stor utsträckning en fortsättning på den första boken, med samma teman, samma personer och samma miljöer. Kanske man hade önskat sig att det något utvecklade sig åt något håll, men det är förstås ett högst medvetet val hos författaren att Holme är så fast i sin tillvaro, trots den starka viljan att få det annorlunda. När det går bra för honom ett tag vet man att det snart kommer att gå sämre. Nu är det alltså en del kvar i trilogin, och det känns ändå som om man måste följa med hela vägen för att se hur det går.

fredag 23 februari 2018

32. Aino Trosell: Domaredansen

Domaredansen - Aino Trosell

Enligt Wikipedia är Aino Trosell en modern arbetarförfattare, vilket jag inte har tänkt så mycket på i det jag har läst av henne tidigare. Men här är miljön ett ålderdomshem (eller äldreboende, eller vad termen är just när det här utspelar sig), och det är förstås på sådana ställen som det verkligt slitsamma lönearbetet utförs numera, inte i fabriker eller på åkrar. I förbigående ges det en släng åt "delade turer", men själva historien är egentligen den historia som en av åldringarna berättar för en anställd och som öppnar en maskhål bakåt i tiden.

Det går faktiskt att använda den här novellen för novellutmaningens nummer 19, en novell där någon dansar, utan att behöva vara alltför metaforisk vad gäller titeln. För att få rätt schvung när den gamle Valfrid ska hjälpas i och ur rullstolen låtsas nämligen han och biträdet att de dansar hambo.

(Den anonyma uppläsaren Förnamn Efternamn på "omslagsbilden" är för övrigt Pernilla August.)

31. Jessica Schiefauer: Barnen som lekte i Hinternasswald


Riktigt vad som gör att den här novellen är placerad i Österrike kort efter andra världskriget förstod jag inte, för det är en ganska allmängiltig historia om två pojkar på sommarlov, en bofast och en som bor hos sin mormor eftersom hans mamma måste arbeta hela sommaren. Sedan kommer det med fler pojkar i intrigen, kan man säga utan att avslöja för mycket. Det jag tyckte bäst om var nog vänskapen mellan de båda nioåringarna och inte så mycket intrigen.

För novellutmaningen passar den utmärkt in på nummer 38, en novell där (minst) en av personerna är ett barn.

30. Åke Smedberg: Nu


Torsdagens radionovell fortsätter onsdagens tema sjukdom. Här blir det inte riktigt så gnagande, kanske beroende på att det handlar om ett par, där den ena parten är sjuk, men den andra - vad man kan förstå - frisk. Jag hade ändå av samma anledning lite svårt även för den här, måste jag säga. Men eftersom den är nyskriven bör den kunna godkännas för novellutmaningens nummer 15, en novell som gavs ut under 2018.

29. Åsa Foster: Första året


I veckan har radioföljetongen haft paus i några dagar och då smiter de emellan med några nyskrivna radionoveller. Den här borde jag kanske inte ha lyssnat på alls, eftersom jag har svårt för sjukdomsskildringar, och här etablerades både cancerdiagnos och cellgiftsbiverkningar inom några få minuter. Sedan kändes det ändå som om det skulle vara värre att inte lyssna färdigt, nästan oavsett hur det skulle gå. Man kan väl därmed konstatera att det är en effektivt berättad historia som kryper in under huden på en. Hennes novellsamling Förresten gör folk så märkliga saker nuförtiden, som jag läste för ett par år sedan, var visserligen inte feelgood, men jag minns den inte som så påträngande.

Det faller sig naturligt att för novellutmaningen placera in den på nummer 25, en novell där någon är sjuk.

28. Aino Trosell: Pojkjäveln

Pojkjäveln

Den här novellen, fint inläst av Tomas von Brömssen, handlar om den komplicerade relationen mellan en far och en nästan vuxen hemmaboende son. De tycker om varandra, men lyckas inte alltid förmedla det. Jag har hittat fram till Aino Trosell via hennes kriminallitteratur, men hon har ju skrivit mycket annat bra också, här dessutom med anknytning till hennes tidigare verksamhet som svetsare.

Den anknytningen gör att den här novellen passar in på novellutmaningens nummer 17, en novell om ett ämne som du visste mycket lite om, för svetsning är verkligen inte min hemmaplan.

lördag 17 februari 2018

27. Hans Alfredson: Varför är det så ont om Q?

Varför är det så ont om Q - Hans Alfredson

För några år sedan läste jag om den här barnboksklassikern och (åter)upptäckte en del skojigheter som jag hade antingen glömt eller förbisett när jag var i rätt ålder. Men frågan är om inte lyssning är bästa sättet att ta del av den här sagan, för när författaren läser själv och låter de medverkande ha varsin distinkt dialekt är det faktiskt stor underhållning. Roligast är det kanske att Påhittiga Johansson - han med låsmedlet, livsmedlet och "min bästa uppfinning", ni minns? - låter som valfri lundaakademiker, till exempel Sten Broman.

26. Ursula K. Le Guin: Ett nytt Atlantis


Sist i Novellix' kvartett på temat science fiction kommer den nyligen avlidna Ursula K. Le Guin med en historia om klimatkollaps. Det här är den av de fyra som jag har svårast att ta till mig och svårast att veta vad jag tycker om. Kanske hade den gjort sig bättre i det större formatet.

Novellutmaningens nummer 21, en novell som ursprungligen gavs ut på 1970-talet, kanske inte hör till de svåraste att bocka av, men den här passade inte riktigt in på någon av de mer innehållsligt orienterade punkterna.

25. Philip K. Dick: Försvararna


Kalla kriget har hettat till och alla måste bo under jordytan - ett ganska vanligt tema i framtidsskildringar, har jag reflekterat över tidigare. Här förs kriget på ytan av robotar sedan åtta år, medan människorna har skapat ett underjordiskt samhälle där det mesta fungerar som de är vana vid. Men som nästan alltid med framtidsskildringar är det något som författaren inte har föreställt sig kunde hända, och som vi som lever i framtiden kan småle åt. Här är det att den underjordiska tillvaron gör det svårt att tillverka papper av god kvalitet, så tidningarna, den viktigaste nyhetskällan, går knappt att läsa. (Desto underligare att de håller fast vid den teknologin när de har videofoner, det vill säga bildtelefoner, att använda för sina långväga samtal.)

För novellutmaningen använder jag den här som nummer 8, en novell om en hemlighet. Vilken hemlighet det gäller kan förstås inte avslöjas här, men den duger, kan man säga.

24. H. G. Wells: De blindas rike


H. G. Wells hör till förgrundsgestalterna inom science fiction, om han inte rentav anses som skapare av genren. Den här novellen kom första gången redan 1904 och handlar om en dal i Anderna, där alla är blinda. Kanske den här tippar över lite för mycket åt att beskriva miljön och förutsättningarna, och därför tidvis tappar bort handlingen. Men för att vara 114 år gammal känns historien förhållandevis fräsch.

I novellutmaningen passar den in på nummer 9, en novell som utspelar sig i ett land du ännu inte har besökt. (Det anges vara Ecuador.)