133. Sara Paborn: Änkorna på Österlen

Det här visade sig vara en ganska snäll och oförarglig historia i följetongform om en dotter och hennes mor (och dotterns man på ett litet hörn), som har en inte helt harmonisk relation. Modern är änka och dottern tycker det skulle vara så praktiskt om hon kunde sälja huset och flytta till ett bekvämt seniorboende. Inte minst skulle det göra det möjligt för dottern att sanera sin egen ekonomi. Ovanpå detta är det lite förvecklingar, men man tvivlar aldrig på att det ska sluta lyckligt, och att de båda på vägen fram dit ska lära sig lite om sig själva och varandra, som det brukas i genren. Om man inte väntar sig bråddjup i karaktärsbeskrivningar och en helt realistisk intrig är det absolut godkänt.

132. Marcus Ivarsson: Deluxe

Senast jag läste Marcus Ivarsson var han ganska uteslutande självbiografisk, och det är han delvis här också. Man blir glad av att det går åt rätt håll för honom, för han verkar ha haft det rätt besvärligt med olika typer av missbruk och psykisk ohälsa.

Men här finns också en del annat, mer fiktivt, och tecknat i en alldeles speciell stil som fyller rutorna till brädden med både figurer och bakgrund:

Men han kan annat också:

och är det inte människor så kan det vara en antropomorf kanin som försöker göra en bumerang. Jag tror inte att jag riktigt förstår allt, men en hel del är fascinerande, skulle jag säga i brist på bättre ord.

131. Anna Jansson: Döden är alltid sann

Om jag förstår det rätt är den här Storytel-följetongen en fristående produktion, som inte är utkommen i bokform. Det finns annars en lång serie böcker - nitton stycken hittills - om Maria Wern vid Visbypolisen, och det är också hon som figurerar här. Hon får dock inte göra så mycket i själva utredningen, eftersom hon själv skulle kunna vara misstänkt. Det handlar nämligen om en klassåterträff med hennes gamla grundskoleklass - en tacksam miljö för konflikter och gammalt groll, även om det sällan går så illa som här, där det dör folk till höger och vänster. Men jag tror att många kan känna igen sig i hur alla intar sina gamla roller, eller i något fall gör allt för att inte falla tillbaka i den. Har man inte själv varit på återträff så har man kanske blivit bjuden och avstått.

Det här är förstås inte stor litteratur, och det är dessutom lite mindre i formatet än vanliga deckare. På något ställe tycker jag att det inte riktigt hänger ihop, alternativt har några dagar gått utan att vi får reda på det, men det väcker i så fall andra frågor. Jag tycker ändå att det är fullt godkänt som tidsfördriv; inte minst används det klassiska deckartemat med en plats som ingen kunnat ta sig till eller från på ett kreativt sätt.

130. Ian Edginton och I. N. J. Culbard: En studie i rött

Sherlock Holmes kan man egentligen läsa i vilken ordning som helst. Visserligen finns det en historia som löper över hela kanon (fyra romaner och 56 noveller), inte minst inkluderande Watson och hans giftermål, men jag minns inte att det skulle vara gott om anspelningar på tidigare fall i de berättelser jag har läst. Nu kom jag tillbaka till den allra första historien, här i serieversion, och det har tjusningen att man får vara med när Holmes och Watson träffas:

Annars fungerar det utmärkt, trots att jag för ett litet tag sedan läste den sista av de fyra romanerna. De finns allihop bearbetade och tecknade av samma team, så jag återkommer nog till de två återstående här.

129. Jack Goldstein och Frankie Taylor: 101 More Amazing Harry Potter Facts

Den föregående faktasamlingen har också fått en uppföljare av samma sort, men dubbelt så lång (knappt 40 minuter) trots lika många fakta. Det handlar både om böckerna och filmerna, karaktärerna och miljöerna och är säkert smaskens för de verkliga fansen.

128. Jack Goldstein och Frankie Taylor: 101 Amazing Harry Potter Facts

Trots att jag inte är något riktigt dedikerat Harry Potter-fan - man får ju vara bra dedikerad för att matcha de mest engagerade - är det roligt att smita emellan med de olika kringskapelser som finns. Det här är en oauktoriserad samling intressanta fakta, som jag trodde skulle vara svår att lyssna på, men det gick utmärkt trots formen. Alla fakta är kanske inte "amazing", men det finns både roliga, överraskande och intressanta.

127. AC Collin: Att betrakta en älg

Titeln säger inte så mycket om innehållet i den här novellen. Älgen spelar en återkommande men begränsad roll; den är önskad som symbol i en dödsannons. Den som är död är fadern till två syskon, som nu sysslar med att tömma sitt barndomshem, och hittar saker som de inte hade väntat. Det är finstämt och välfångat, och lämnar en del frågor efter sig. Om det sistnämnda är bra eller dåligt är kanske en smaksak.

126. Dennis Gustafsson: Helvetets fasor

Hittills senaste delen i serien om Viktor Kasparsson är en historia av den sort som man nu har vant sig vid att det ska vara. Det är något mystiskt som ska redas ut, och han tar sig an det med amatördetektivens nyfikenhet och driftighet. Så småningom visar det sig att det är så mystiskt att det faktiskt är övernaturligt.

Den här gången ingår det också ett par utflykter till Malmö:

där inte minst stadens polismästare Yngve Schaar - en på sin tid helt verklig person - medverkar. Eventuellt känns det lite apart att ordningsmakten så beredvilligt accepterar de övernaturliga lösningarna som Kasparsson presenterar.

Det är som tidigare en stil på tecknandet som bjuder på stora kontraster. Det finns miljöbilder som den ovan, men också hela uppslag som består av slagsmålsscener och ett antal "BONK", "WHISH" och "HHHHH", för att nämna något. Om man accepterar premisserna är det faktiskt mycket effektfullt.

125. Anna Jansson: Utan dina andetag

Lagom pendlingsformat är ibland ett viktigt kriterium för ljudnoveller. Den här var idag alldeles lagom lång, bara 14 minuter, men rymmer ändå rejäla kast mellan om inte hopp och förtvivlan så glädje och sorg. Det handlar om ett till synes lyckligt par som ska åka på en andra smekmånad (till Nådendal av alla ställen), men det finns en överraskande anledning till det, och det visar sig inte vara den enda överraskningen. Något om stämningen säger det att jag gärna hade sett berättelsen illustrerad av Hans Arnold.

124. Anton Landgren: Guld och gröna rabatter

Anton Landgren är en ny bekantskap för mig, men jag hittade honom bland Storytels singelnoveller, som ofta finns både att lyssna på och att läsa som e-bok. Den här gick fort, känns länge ganska lovande, men landar inte i någon riktig upplösning. Faktiskt känns det mer som ett inledande kapitel i en roman, för man undrar hur det ska gå för Jacob von Scher som köper Botaniska trädgården (oklart var) och gör om den till världens största restaurang.