onsdag 28 mars 2018

62. Ge Fei: Osynlighetsmanteln


Den här kortromanen på sådär 120 sidor fick mig att inse att jag nog inte har en aning om hur det är i Kina idag. Det handlar om en huvudperson som är frånskild, har bil, är egen företagare, följer med i västerländsk musik och en del annat som jag kanske inte tänkte mig var så vanligt. Och inget av det framställs som något att förvåna sig över.

Det egna företagandet består i att han sätter samman musikanläggningar av de bästa komponenter som finns och säljer dem till folk som kan betala. De är inte så många, men uppenbarligen tillräckligt många för att det ska gå att leva hyggligt på det. Riktigt bra är det ändå inte, för han har inte kommit över skilsmässan från sin fru, och inte ordnat någon vettig bostad åt sig själv. När det börjar lånar/hyr han en lägenhet av sin syster, som han inte riktigt gillar, och hennes man, som han uppenbarligen inte gillar alls. De i sin tur bor i syskonens gamla föräldrahem, och före detta frun bor i deras före detta gemensamma hem, så han har inte varit så lyckosam i sin bostadskarriär - hade man sagt om det vore här.

Möjligen blev jag förledd av titeln, men jag väntade mig att det skulle vara lite mer spännande och kanske lite mer äventyrligt eller övernaturligt. Nu är det mer en historia om hur livet lunkar på och hur en del händelser påverkar huvudpersonen utan att han kan göra så mycket åt det. Det är inte alls sämre, men det tog ett tag för mig att ställa mig in på det. Mest intressant var det att se att någon i Kina kan ha ett liv som på många sätt vore helt möjligt att ha i mer bekanta länder, i varje fall på de sätt som vi får reda på. Han berättar själv nämligen, och det har ju alltid sina sidor.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar