söndag 29 september 2019

262. Maria Lang: Inga pengar till Vendela


Bakgrunden i denna 1980 års Maria Lang är en deckartävling, gemensam för Sverige, Norge och Danmark, där det bland många insända bidrag ska koras en vinnande roman, som också ska kunna ligga till grund för en TV-serie. Svensk representant i juryn är förstås Almi Graan, den version av Maria Lang som blir alltmer lik henne för varje gång hon uppträder. Nu delar de bostad både i Stockholm och Skoga, och de ges också ut av samma förlag, låt vara att Norstedts i den här boken, liksom när det figurerade senast, heter Lekbergs förlag. Förläggaren, resten av personalen och lokalerna har de i alla fall gemensamt.

De medverkande sönderfaller i tre grupper, varav den första innehåller både offer, misstänkta och mördare:


En av dem är dessutom död sedan ett halvår redan när boken börjar. I den tredje gruppen återfinns Christer Wijks privata hjärntrust, som den här gången spelar ovanligt aktiva roller, trots att en av dem inte har fyllt femton ännu och en annan är hans åldriga moder. Man får leva med att de här böckerna inte beskriver realistiskt polisarbete, inte ens när riksmordkommissionschefen själv långt om länge rycker in. Han åker runt och dricker kaffe som vanligt medan han samtalar med medlemmarna i familjen Digby-Vest och deras anställda. Någon gång framgår det att det finns tekniker och annan personal som utför visst rutinarbete, vars resultat når honom vid lämpliga tillfällen.

Lang brukar ju vara upptagen av folks kläder, och det fortsätter hon med, även om jag inte har kommenterat det så ofta i de senare böckerna. Men här finns en verklig pärla, när playboyen Donald Digby uppträder i "kort päls av svart panterskinn". Det var innan det blev politiskt inkorrekt med utrotningshotade djurhudar på människor.

Efter ett par mycket svaga bidrag är Lang här i bättre form än på flera år, skulle jag vilja påstå. Om det handlar om att hon får skriva om en deckartävling eller att hon låter bli att skriva om Noras (Skogas) lokalhistoria kan jag inte riktigt bestämma mig för. Men hon tar i alla fall deckartemat ända in i kaklet. På senare år har hon lånat kapitelrubriker och/eller ingresser från den stora svenska litteraturen - jag ska återkomma till det mera samlat så småningom - men här är det deckare som får bidra, ibland i något travesterad form. Till de mest kända hör:

H G Wells - Den osynlige mannen
Edgar Allan Poe - Mysteriet Vendela Vest (i original "Mysteriet Marie Rogêt")
Agatha Christie - 5.30 från Stockholms Central (i original 4.50 från Paddington)
Folke Mellvig - Den gula taxin (i original Den gula bilen)
H-K Rönblom - Död men obegråten
Stieg Trenter - Kalla handen
Dorothy Sayers - En sky av vittnen
Patricia Highsmith - En man med många talanger
Jan Mårtenson - 32 om kärlek
Edgar Allan Poe - Fakta i fallet Vendela (i original "Fakta i fallet Valdemar")
Agatha Christie - Liket i biblioteket
Raymond Chandler - Mordets enkla konst

och jag kan dessutom mycket väl ha missat någon.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar