onsdag 12 februari 2020
19. Birgitta Bergin: Toktanten
Det här är en sorts litteratur som jag tror att många uppskattar att lyssna på snarare än att läsa med ögonen - i varje fall var det så för mig. En pappersbok tror jag faktiskt inte att jag hade läst ut. Det är en skäligen enkelt uppbyggd historia, rättframt berättad utan särskilda finesser. Men den är lagom spännande och lagom medryckande för att fungera i den här formen.
Scenen är sommarstugeområdet Lövudden, numera också innehållande en del helårsboende. Där har några sedan länge sammansvetsade familjer fått en ny granne, som börjar med att se till att ett pågående nybygge får byggstopp. Och sedan fortsätter det med gränstvister och bråk om servitut och allt man kan tänka sig. Ett tag i början undrar jag över om det inte är så att Toktanten, som hon snabbt kommer att kallas, helt enkelt har rätt gentemot ett kollektiv som inte kan hantera en utomstående. Men det visar sig så småningom att hon helt enkelt är spritt språngande galen, så till den grad att det efter hand inte blir helt realistiskt i fiktionen. Det utesluter inte att det skulle kunna vara realistiskt i verkligheten, där man ju får acceptera sådant som inte passerar när det är påhittat. Mer än en gång tänker jag på TV3:s Grannfejden.
Det är alltså inte genomgående feelgood, men visst finns det inslag av det. En hel del löser sig på sätt som man inte blir oerhört överraskad av. Däremot är upplösningen av den stora konflikten inte särskilt lyckad, utan lämnar snarare läsaren/lyssnaren med ytterligare frågetecken.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar