lördag 25 april 2020

82. Axel Åhman: Klein


För en gångs skull vet jag var jag har fått tips om en bok, nämligen i tidskriften Vi läser, som jag någon gång ibland tar del av på biblioteket. Alltför ofta lyckas jag mellan tips och läsning ha glömt var och hur det gick till.

Elva noveller ryms i den här volymen på sådär 170 sidor, och de utspelar sig otvetydigt men oftast ganska diskret i Finland. Någon gång - se länken ovan - blir det mindre diskret, som när det badas bastu, men annars är miljön en glesbygd som hade kunnat finnas i norra Sverige, om det inte vore för dialekten i replikerna. Till de diskreta inslagen hör också omnämnandet av "riksåttan", som säkert är tillräcklig ledtråd till lokaliseringen för inhemska läsare, men som jag förstås behövde googla.

Om det finns något tema är det de manliga huvudpersonernas vardagliga kamp med mansrollen, men det låter tråkigare än vad det blir. Ganska ofta är det faktiskt roligt, lite rörande och med viss igenkänningsfaktor - och en stor dos lättnad att man har en viss sorts ångestålder bakom sig.

Ett intressant drag är att en del av novellerna hakar i varandra med ett gemensamt persongalleri, där någon huvudperson kan återkomma i periferin i en annan novell, kanske vid en annan tidpunkt i livet. Greppet är använt av Jonas Karlsson, men jag tycker inte det känns alltför stulet här, snarare återanvänt på ett nytt sätt. Däremot lyckas jag nu omedelbart efter läsningen inte koppla samman alla novellerna, men det kan finnas subtila anknytningar som jag inte var uppmärksam på.

Intressant är också att det på ett par ställen blir tydligt att det finns en svenskspråkig kultur på nära håll som vi i Sverige ofta inte har en aning om. En anspelning i förbigående fick mig också att googla och upptäcka Stormskärs-Maja, av allt att döma en TV-klassiker av Raskens' kaliber, men helt okänd för mig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar