I den här delen av Novellix' kvartett om klimat handlar det om klimatfrågans beröring med olika slag av rättvisa, som undertiteln anger. Tyvärr fungerar det lika dåligt för mig som den förra delen, och jag har också börjat reta mig på författarnas sätt att uttrycka sig, som att "en liten privilegierad klick [...] fortsätter att leva la vida loca som om det inte fanns en morgondag". Det går att signalera allvaret i frågan på ett annat sätt, och det är inte det enda exemplet, om än kanske det tydligaste.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar