Den här novellsamlingen hittade jag till genom att en av berättelserna ingick i ett nummer av tidningen Skriva, tillsammans med kommentarer av författaren, där han fick tillfälle att ge sin syn på vissa val han gjort, både vad gäller formuleringar och innehåll. Det var riktigt intressant, och gav anledning till en verklig närläsning av just den novellen.
Det som är grejen - som det brukar heta - med de här novellerna är att de är skrivna i vi-form. Det är inte alltid klart vem som är "vi" i varje novell, men det är också det som gör dem intressanta. Ofta fungerar de så att det efter hand framgår vad för sorts grupp det handlar om, och några namn på några av de medverkande, men så kan det mot slutet framgå att det finns ännu fler. Det blir en öppen beskrivning som jag efter hand kommer att uppskatta mer och mer, och till sist är ganska avundsjuk på att han har mutat in och hanterat så bra. Stilen är lite pratig och omständlig, men det fungerar bra till innehållet, och för mig som har lyssnat fungerar det faktiskt utmärkt. Jag kan tänka mig att det kan fresta på för vissa läsare, och särskilt om man läser i pappersform.
Vi-et fungerar förstås bra också eftersom det signalerar att det finns ett "de" (eller "han" eller "hon"). Man kan ju tänka sig att en grupp radhusboende som har grannsamverkan identifierar andra som utanförstående på ett naturligt sätt, men det visar sig finnas sådan mentalitet på de mest oväntade ställen. Och så knyts det ihop väldigt snyggt med en epilog på samma tema. Det här var faktiskt ett riktigt fynd i genren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar