torsdag 23 juni 2022

48. Ewa Klingberg: Där rosor faktiskt dör


Feelgoodgenrens sedvanliga miljö - det lilla bageriet, den lilla bokhandeln, den lilla hattaffären - lyser med sin frånvaro i den här romanen. I stället har författaren förlagt handlingen till en begravningsbyrå i Tranås. Däremot är det en del andra klichéer som används, exempelvis kvinnan som lämnar sitt vanliga arbete för att ta över en verksamhet i en helt annan bransch. Här är det Sandra som besöker sin moster Majken och hennes man Börje, som driver begravningsbyrån som tredje generationen - så länge det varar. Till genren hör också viss tragik, här främst manifesterad på ett mycket tidigt stadium genom att Börje själv blir kund hos begravningsbyrån, så att säga.

Det här är säkert inte genrens bottennapp, men riktigt bra tycker jag ändå inte att det är. Den humor som ska vara ett kännetecken för feelgood hittar jag inte mycket av, eller om det är så att jag inte har humor. Förutsägbarheten ska man inte klaga på, för man läser inte den här sortens böcker för att bli överraskad genom att det slutar olyckligt. Om något slutar det här påfallande öppet, och mycket riktigt finns det ett antal böcker till i serien.

(En del av sommaren tillbringar jag med en akademisk kurs om feelgood, så jag får anledning att återkomma till genrens konventioner här ett antal gånger till.)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar