lördag 16 februari 2013

10. Nils-Olof Franzén: Agaton Sax och den ljudlösa sprängämnesligan


Efter att ha läst en Agaton Sax i bokcirkeln blev jag sugen på att läsa några fler för att se hur lika de är. Som barn var det ju inga problem (snarare tvärtom) att läsa en bok till i samma serie som mer eller mindre var samma bok. Det var också några saker som jag mindes som återkommande men som helt saknades i den förra.

Inte heller nu är inspektör Lispington med, som jag trodde var hans ständige medhjälpare, och faster Tilda deltar bara per telegram. Det hela börjar i Brosnien, där Agaton Sax är på semester, och fortsätter i England, dit han flyr med flygplan (den här gången flyger han dock själv). Det är med andra ord mycket likt föregående bok i serien. Däremot börjar jag nu undra var Brosnien egentligen ligger och vad brosniska ska föreställa för språk. Tidigare har jag förutsatt att det var slaviskt, men nu verkar det också ha romanska inslag:

"- Karabamolosta varij napuliskamente permosjenkovistjonena! utropade han.
Detta är brosniska och betyder närmast:
- Ja!"

(Mannen som yttrar är detta är "den hemlige polispresidenten Piccolo Debile".)

Illustrationerna av Åke Lewerth är lika bra som tidigare, till exempel när Agaton Sax utanför "en butik i vilken man sålde sköldpaddor och kameleonter" träffar brosniern Andreas Kark med "den karakteristiska brosniska hundullsmössan, vilken slutar i en liten topp":


I England träffar herrar Sax och Kark på den sjunde markisen av Woolwerwoolton, komplett med monokel, jakttroféer från Tanganjika och en faster Agatha (gift med fjärde markisen av Knixonbutton):




















Markisen har i stort sett två samtalsämnen, vädret och gentlemannaskap, ibland utvecklat att handla om cricket, hästkapplöpningar eller "Gamla Småbilsrallyt" som Agaton Sax av misstag kommit att ingå i med en alltför ny och snabb bil. Även i övriga detaljer beskrivs England ganska schablonmässigt, skulle man kunna säga.

(Eftersom mitt exemplar är en ny upplaga från 1978 är omslaget tecknat av Jan Gissberg, som också tecknade Agaton Sax som film och tv-serie under 70-talet. Jag tycker även denna version fungerar och känns porträttlik.)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar