Av Leif Panduro har jag för rätt länge sedan läst Skit i traditionerna, som jag inte minns så mycket av som jag kanske borde. Han verkar vara en riktig kändis i Danmark, trots att han dog 1977.
I original heter den här boken "Fern fra Danmark" och handlar om Martin Fern, som vaknar upp på ett vårdhem efter att ha legat i koma i flera månader efter en bilolycka. Nu har han minnesförlust och får försöka rekonstruera vem han är med hjälp av familj och vänner. Meningen är att de inte ska säga något, utan att han ska minnas efter hand, men så blir det inte riktigt. Den personlighet han återskapar är kanske inte den han hade hoppats på, och hans omgivning är inte så glad att se honom som man skulle kunna tro.
Själva historien tycker jag är sådär. Framför allt tycker jag att Martin Fern är ganska outhärdlig (och det är förstås meningen, det begriper jag). Bäst är egentligen de små scener som utspelar sig i förbigående och som ofta - i alla fall på ytan - inte har något med Martin Fern att göra. Som till exempel när han försöker ta sig tillbaka till familjens sommarhus:
Går längs en solstekt väg. Några flickor i bikini och stora stråhattar kommer barbenta emot mig. De går i gräset ytterst i vägkanten. En ung man passerar i en sportbil. Han trycker signalhornet i botten just när han kör om dem. De hoppar till. Den ena tappar sin glasspinne i förskräckelsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar