Statsvetaren Jenny Madestam skrev sin doktorsavhandling om politiska partiers föreställningar om en ideal partiledare. I den här boken, som kanske hade kallats uppföljare om den vore skönlitteratur, går hon igenom tre partiers (ett blått, ett grönt och ett rött - se bilden) senaste två ledarskiften för att studera vem som blev vald, hur och varför. Före och efter de genomgångarna finns det mer teoretiska kapitel, som jag får säga att jag hade lite svårare att hålla intresset uppe för. När hon har intervjuat medverkande i de aktuella skiftesprocesserna är det däremot intressant nästan hela tiden. Något har man kanske läst i andra sammanhang, men många intervjuade verkar ha berättat saker som inte kommit fram på annat sätt.
Det ligger kanske i genrens natur, men jag har lite svårt för de upprepningar som förekommer genom att referat av intervjuer skiljs från analys och jämförelser. Ibland är det bara några sidor sedan man läste om något, men det tas ändå om som om det vore en nyhet. Tyvärr tycker jag också att författaren ibland skriver ganska illa (eller inte har haft en bra redaktör). Språket är här och var styltigt så man fastnar på formuleringar och har svårt att hålla farten uppe. Sedan kommer det referat och genomgång av intervjuer, och då flyter det ett tag igen. Men i ett sammanhang som det här borde inte den felaktiga pluralformen "ordföranden" passera, även om den inte är genomgående.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar