söndag 11 augusti 2019

208. Maria Lang: Det är ugglor i mossen


Det är ett begränsat persongalleri den här gången:


även om det är gott om bipersoner:


Men i praktiken är det för få inblandade i själva gåtan för att den ska bli riktigt bra. När sedan en av dem dör och en av dem helt saknar både tillfälle och motiv (to the bitter end, faktiskt) är det bara fyra misstänkta kvar, och det är för få i den här sortens deckare.

Miljön är en sommarstuga, byggd mitt ute på en mosse med "svarta slamkanaler", en otrevlig miljö både höst och sommar. När det börjar är det september i fyra kapitel, och sedan blir det midsommar i fyra kapitel, innan det blir höst igen. Tyvärr fungerar inte den återblicken alls; det är en del som presenteras som nyheter på hösten som rimligen inte kan vara det, och omvänt. När det sedan förs in drömtydning blir det här tyvärr Langs sämsta hittills, och upplösningen räddar inte det intrycket. Tvärtom är den helt otillfredsställande.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar