Släktforskare och akademiska historiker har inte alltid funnit varandra, men den här boken är skriven av fyra personer som enligt baksidestexten ska vara både och. Den handlar om sådant som man inte hittar i kyrkböcker och bouppteckningar, men som man kan tänkas undra över när man släktforskar. Det berör i vid mening hur folk levde, och här ryms massor av intressant kunskap. Jag har tio sidor anteckningar sparade, som jag förhoppningsvis ska komma ihåg att gå tillbaka till.
Det är omöjligt att återberätta allt, men några exempel på sådant jag har fastnat för vill jag ändå ge. Det kan handla om vad man åt (vi har ju Historieätarna, men det kan man inte alltid komma åt), hur man reste (det gjorde man mer än vad vi kanske tror idag) eller hur man bodde. Det sistnämnda berodde förstås - som så mycket annat - på vem man var. Ska jag vara kritisk på någon punkt är det kanske att framställningen när den tar sig tillbaka till medeltiden i alltför liten grad handlar om allmogen. Men det är lätt att gå i den fällan, eftersom det är andra grupper som har gjort större avtryck i det bevarade källmaterialet.
Det ryms också en del statistik som jag tror kan vara svår att hitta samlad på det här sättet - och kanske är den inte helt lätttillgänglig här heller när den finns i löpande text. Men jag hade ingen aning om att Falun har varit Sveriges näst största stad, att bara Irland och Norge hade större andel emigrerande än Sverige eller att medellängden för män var 167,5 centimeter 1850. (Min mormors farmors far, som blev soldat något decennium senare, var därmed ungefär medellång, fast jag har tyckt att han var kort.) Allra roligast är historien om Vilhelm Moberg och hans kusiner. Han kom ju själv från en utvandrarbygd i södra Småland, och alla hans föräldrars syskon emigrerade. Alltså växte han upp i tron att "kusiner" var en sorts finare barn som bara fanns i Amerika.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar