Det här är första delen i en trilogi, där alla delarna blir tillgängliga på en gång. Kanske är det så man måste göra nuförtiden, när läsarna har blivit lyssnare och har ett abonnemang som gör att de vill komma vidare med nästa del genast, inte om ett år. Till det senare bidrar också att slutscenerna i den här boken snarare är inledningen till nästa äventyr.
Författaren har skapat en charmig trio i tre generationer som för det mesta samarbetar hyggligt i lösningen av det här fallet. Det är mormor som ägnar sig åt sina älskare och sin marijuanaodling, mamma som försöker skriva deckare när hon inte dagdrömmer om hur det är att ha skrivit en deckare, samt (dotter)dotter Agatha som för tillfället försöker lära äldre att använda digital teknik i stadsbibliotekets regi. Det är också där som intrigen inleds med att en av gamlingarna faller död ner mitt under pågående kurs.
Som något av en fjärde karaktär förekommer den av Agatha skapade AI:n Sherlotta, som har matats med allt om Sherlock Holmes och därmed förväntas kunna hjälpa till att lösa mordmysterier. Själv tycker jag att Sherlotta inte är utpräglat hjälpsam, utan mest säger självklarheter som de tre kvinnorna borde kunna komma på själva. Men om det är en satir över AI-användningen 2025 är den inte dum alls.
Det hela utspelar sig i Lund, men är inte lundensiskt så det stör. Jag, som har både bott och jobbat i Lund ett antal år, men nu bor på annat håll i kommunen, känner förstås igen mig, samtidigt som det är något blodfattigt över miljöerna (utom just i inledningen på biblioteket, där är det blod så det räcker). Om det nu ska vara en Lundadeckare hade det kunnat få förekomma något mer konkret inslag som gjorde det omöjligt för historien att utspela sig någon annanstans. Och nej, det räcker inte att nämna domkyrkan.
Med hjälp av huvudpersonerna och ett gott berättarhumör har ändå författaren hållit mig kvar hela vägen. I skrivande stund har jag inte bestämt hur jag ställer mig till att höra fortsättningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar