16. Simon Gärdenfors: Simons 120 dagar

Den här pocketstora självbiografiska serieromanen är produkten av att Simon Gärdenfors i fyra månader 2007 hyrde ut sin lägenhet (med vägglöss och allt) och reste runt i landet till personer som erbjudit honom mat och husrum i ett par dagar. Det leder till intressanta möten, och inte alls bara med storstadsbor i hans egen ålder, utan också med en strutsfarmarfamilj i Markaryd, för att nämna något.

En del av dem han bor hos känner han sedan tidigare:

men verkligen inte alla. Det är nog tur att det inte var ett längre projekt, för tidvis känns det aningen destruktivt:

353. Simon Gärdenfors: Död kompis

Redan i inledningen markeras autenticiteten i den här självbiografiska historien med att datum och adress anges, och Google Maps sviker inte när man försöker hitta huset med två smala skorstenar, takkupa och burspråk:

Sedan är det gott om autentiska lundamiljöer, till exempel ett nyårsfirande, som blir den sista kontakten Simon har med sin kompis Kalle, som avlider i hjärnhinneinflammation i början av det nya året:

Det är en sorglig berättelse om hur Simon inte tillåter sig att sörja och hur det som har hänt påverkar honom länge.

I kontrast till det tunga ämnet står den visuella stilen, där sidorna är helheter av olika slag, men nästan alltid förenade av ett tema vad gäller färg och form:

Jag tror det är en stil som man kan tröttna på, men den är alldeles avgjort originell.