Kanske hade jag för höga förväntningar efter att ha läst recensioner och gillat vad jag har läst av henne tidigare, men det här blev jag lite besviken på.
Förutsättningarna, som etableras tidigt, är att författaren Lillemor, som på många sätt påminner om Kerstin Ekman, träffar sin förläggare, som genom en kontakt på ett annat förlag har fått ett manus, skrivet av en annan kvinna, Barbro. (Barbro kallas Babba, svårt att förlika sig med, tycker jag, men det fyller kanske en funktion som karaktäristik.) Där framgår att det är Babba och inte Lillemor som har skrivit alla de böcker från sent 50-tal och framåt som gjort Lillemor berömd (och till akademiledamot, för övrigt). Den bok vi får läsa består omväxlande av detta manus och Lillemors egna tankar, minnen och upplevelser medan hon läser det. Jag kan hålla med baksidestexten som kallar detta för "en uppsluppen lek med autofiktionens form", men mycket mer tycker jag inte att det blir.
Däremot ska jag snarast läsa om Händelser vid vatten, påmind av detta: http://www.sydsvenskan.se/kultur--nojen/grand-final-i-deckarbranschen/
Synd! Ekman brukar vara ett säkert kort. Jag blev också galet sugen på att läsa om "Händelser vid vatten" - en av mina absoluta favoritböcker alla kategorier.
SvaraRadera