tisdag 12 september 2017
149. Grazia Deledda: De levandes Gud
Efter lite paus sedan senast är det dags för ett nytt ryck med de kvinnliga nobelpristagarna. Även om jag hamnade efter i tempot känns det som om det finns hopp om att hinna med de återstående under resten av året.
Grazia Deledda fick priset 1926 som andra kvinna, efter Selma Lagerlöf, enligt prismotiveringen "för hennes av hög idealitet burna författarskap, som med plastisk åskådlighet skildrat livet på hennes fäderneö och med djup och värme behandlat allmänt mänskliga problem". Fäderneön är Sardinien, och de allmänt mänskliga problemen är i det här fallet samvete och skuld.
Det börjar med att en ogift man har dött, och eftersom han inte har skrivit något testamente ärver hans bror med familj allt han ägde. Det uppfattas inte som alldeles rättvist, eftersom den döde brodern hade en "väninna" - idag skulle vi nog säga särbo - och en son med henne, som förstås inte är erkänd, även om alla vet hur det ligger till. Sedan kommer den historien aldrig riktigt loss, tycker jag, utan det är mer vankande av och an under dystra tankar för många av de inblandade. Och riktigt hur det slutar vet jag knappt. Det här hade jag behövt instuderingsfrågor för att tillgodogöra mig, känns det som.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
läste en annan, intressant
SvaraRaderaJag ska också ge mig på de kvinnliga Nobelpristagarna, men ligger lite efter... Av Deledda har jag precis lånat hem två böcker från bibblan, så får se om det är något som passar mig.
SvaraRaderaJa, hon var ju produktiv, så det finns att välja på.
SvaraRadera