En enda gång i mitt liv har jag varit på julotta, och något riktigt nära förhållande till Albert Engström har jag inte heller. Det hindrar inte att den här novellen - tillgänglig på YouTube genom en god väns försorg - också för mig är stämningsfull och hörvärd. Den är närmast ett skolexempel på hur en god författare förmedlar intryck genom alla sinnen, så som man brukar få lära sig på skrivarkurser. Inläsningen av den nu relativt bortglömde skådespelaren Gunnar Sjöberg är inte av ett slag som hade gjorts idag, men man missar inte den rytm i texten som Engström gissningsvis har lagt ner en hel del omsorg på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar