33. Anna Jansson: Dotter saknad

Anna Jansson är uppe i tjugoen deckare om den gotlandsbaserade polisen Maria Wern, noveller och diverse oräknade. Jag har inte kommit mig för att prova mer än något i det kortare formatet, mest för att jag känner mig så långt efter redan. Men med den här boken börjar hon en ny serie som utspelar sig i Örebro med omnejd, kallad "Bergslagens blå". Själv hade jag inte kunnat motstå att döpa den till "Närke noir".

I huvudrollen finns polisen Kristoffer Bark, som har rätt mycket i bagaget. Det mest relevanta för deckarintrigen är att hans dotter försvann (nästan) spårlöst för fem år sedan, natten efter sin möhippa. Men det vore ju inte svensk deckare om han inte också hade ett trassligt privatliv, mest manifesterat av dotterns mamma, hans alkoholiserade exhustru, som han känner visst ansvar för fortfarande.

Dotterns försvinnande upptar Bark mer än vad som är nyttigt, och när det i samma sommarstugeområde hittas ett lik efter en annan försvunnen kvinna har han svårt att inte koppla samman de båda fallen. Sedan myllrar det på ganska duktigt med fler trådar till det förflutna och aningen för många karaktärer. Jag tycker ändå att det mesta är fullt godkänt ända fram till upplösningen, som verkligen inte alls är trovärdig utifrån hur saker har presenterats fram till dess. En del avslöjanden borde med rimligt polisarbete ha kunnat göras långt tidigare, och en del trådar knyts inte alls ihop - och då talar vi inte om den cliffhanger som mer än antyder att det kommer fler delar i serien. Tråkigt nog färgar det förstås av sig på intrycket.