Ibland publicerar Storytel en novellsamling styckevis, och jag har alltid problem att bestämma mig för hur jag då ska göra - ett gemensamt inlägg om samlingen eller ett om varje novell? Men principen på härvarande blogg är ju att det som är separat publicerat också får separata inlägg (och en annan princip är att det är jag själv som bestämmer).
Helena Dahlgren har här skrivit en liten ryslig novell i monologform om en person som har råkat ut för något missöde med bilen och kommer till ett enligt beläget hus där det bor någon. Det är husinnevånaren som för ordet i monologen, och frågan är om inte det greppet skapar hela novellens spänning. Den som talar vet ju en massa saker som det inte finns anledning att berätta hur som helst, som en allvetande berättare hade gjort. Hur som helst blir det en riktigt bra historia i sitt lilla format.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar