Åsa Asptjärn är jag mest bekant med från radiosatirserien Utkantssverige, som vikarierar i Godmorgon världen när ordinarie satirgruppen Public service har sommar- eller jullov. Jag tycker ofta att vikarien är roligare, inte minst för sin välfångade P1-känsla.
Den här novellen har något liknande, en blick för vad som rör sig i tiden, och en förmåga att omsätta det i humor med lätt skruvade karaktärer, samtidigt som det under humorn finns ett tydligt allvar. Det handlar om ett äkta par i åldersgruppen yngre äldre som spontant bjuder hem sina före detta grannar, otaktiskt nog helgen före pension, när det är relativt tomt på kontot. Och grannarna kan inte bjudas på den halva falukorv som finns i frysen, det förstår man. Det är inte många ord som ägnas karaktärsbeskrivning, men de är så väl avvägda att man ser de båda paren framför sig, och att man sympatiserar med värdfolket är närmast självklart. Frågan är om inte detta var toppnumret i den här omgången radionoveller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar