Här tar Tommy Sundvall steget in i den självbiografiska serien genom att berätta om sitt arbetsliv på en bensinmack. Det är ofta rätt roligt, ibland helgalet och någon gång oerhört sorgligt. Han skriver i efterordet att han har behövt tona ner en del absurditeter, men här finns ändå kunder som inte vet om de har bensin- eller dieselbil, för att bara nämna något. Samtidigt är det en uppgörelse med dagens arbetsliv och därmed en uppföljare till hans tidigare mindre självbiografiska serier. På något sätt får man förutsätta att han trivs, trots förutsättningarna, men kanske är ett villkor just att han kan se på det med den distans man får genom att låta det bli ett konstnärligt verk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar