49. Mikael Yvesand: Häng City

Mikael Yvesands debutroman Häng City – mer om titeln nedan – har fyra år på nacken, så han har hunnit komma med ytterligare minst lika rosad och prisad roman efter denna. Det bådar gott; vi får se när hans senaste dyker upp här.

Bokcirkelns tema den här omgången är "främmande världar" och när jag valde den här fokuserade jag på några drag som gick att utläsa från baksidestext och korta omnämnanden:

• den utspelar sig i Luleå, vilket är andra änden av landet från mig och resten av bokcirkeln,
• den handlar om en grupp pojkar med helt andra vanor än jag hade i deras ålder,
• den utspelar sig sommaren 1999, vilket faktiskt är rätt länge sedan på vissa sätt.

Nåväl, det är en historia om tre pojkar som just har slutat sexan och har den där sortens sommarlov som verkar oändligt och inte fylls av något annat än vad de själva får för sig att göra. De har lite olika vuxennärvaro i sina liv – minst en av dem har blivit lämnad med pengar till mat och förtroendet att sköta sig själv, och inte heller de andra har fasta läggtider, för att uttrycka det försiktigt. De drar runt i stan, för det mesta med sina cyklar, och ett par gånger tar de sig ut till en stuga som en av familjerna har, utan att använda den särskilt ofta, vad det verkar. Deras stora projekt är Häng City, som skulle kunna kallas en koja, även om det är mer målet än vad det faktiskt blir under den tid vi följer dem. Bakgrunden till namnet beskrivs i baksidestexten. Det bygger på en snabbmatsrestaurang som någon valt att kalla Mat City, och på det mönstret bildar de sedan internhumoristiska benämningar på andra ställen.

Internhumorn mellan de tre är ett viktigt inslag i den här historien. Den är inte alltid helt begriplig, inte heller alltid rolig för någon annan. Men det är mycket tydligt att den är något som förenar de tre och ofta bygger på gemensamma referensramar i form av händelser de varit med om, och som utan att bli infodumpar kan refereras för oss läsare som inte omedelbart inser det roliga med ett öknamn.

Inklippta i berättelsen om trion finns också avsnitt som på olika sätt är polisiärt material; det kan gälla inkomna tips, förhörsprotokoll eller polisanställdas egna redogörelser för en insats. Vi läsare förstår ganska tidigt att det finns något parallellt skeende som pojkarna inte har koll på, och när det så småningom händer något riktigt allvarligt är det också i stor utsträckning vid sidan av den huvudfåra intrigen har bestämt sig för. Idag hade det kommit närmare dem genom medier, traditionella och sociala, och inte bara stannat vid något visserligen hemskt, men ändå inte riktigt nära.

Cirkelns medlemmar var generellt nöjda, och jag är nöjd med att för en gångs skull ha lyckats välja en bok som blev förhållandevis uppskattad. Den kan rekommenderas, inte minst som sommarläsning, och jag tror att den gör sig att läsa i ganska långa sjok i taget, som jag av olika skäl nu har gjort.