Fjärde delen av den här tetralogin betyder målgång. Det börjar med att Marjane kommer tillbaka till Iran efter några år i Österrike, där det alltid gick så bra för henne. Nu ska hon efter att ha skött sig själv på nytt bo hemma hos sina föräldrar, och med hennes upproriska inställning går det som bäst sådär. Hon går en konstnärlig universitetsutbildning, träffar en ung man vid namn Reza och gifter sig med honom. Det går också som bäst sådär, för de gifter sig mest för att de måste om de vill kunna göra vissa saker tillsammans (och då tänker jag inte ens i första hand på sex). Den iranska regimen tar sig för alltmer absurda saker, och det är förstås ingen överraskning att Marjane ett par år efter avslutad utbildning lämnar landet igen.
Det här – hela sviten om fyra grafiska romaner – är en intressant inifrånskildring av det iranska samhälle som fortfarande syns och hörs i nyhetsrapporteringen. Det kan någon gång bli för mycket redovisning av händelser och för lite av hur huvudpersonen, den fiktiva Marjane, egentligen har det. Men hon är den sortens person som låter det märkas, vilket väl också är ett val av den verkliga Marjane.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar