6. Maj Sjöwall och Per Wahlöö: Mannen som gick upp i rök

Detta är alltså andra delen i det pågående projektet att läsa alla tio delarna av Roman om ett brott. Martin Beck får avbryta sin semester i skärgården nästan innan den har börjat och resa till Budapest för att efterforska en försvunnen svensk journalist. Budapest är trevligt beskrivet, kanske rentav lite för trevligt med tanke på att detta utspelar sig bara något decennium efter 1956. Jag blir ändå sugen på att åka dit och promenera längs Donau och bada i Palatinobaden på Margitön. Omslagets baksida visar Donau och en i sammanhanget aktuell bro:

Tidsmarkörer den här gången är till exempel att flyget till Budapest mellanlandar i Köpenhamn, Berlin och Prag och när Martin Beck reser hem via Köpenhamn och Malmö tar han Dragörfärjan där "[d]et var mycket folk ombord, till större delen husmödrar som varit i Dragör och handlat helgmat". Den försvunne journalistens kvarlämnade bagage innehåller en "jerseyblazer". Martin Beck klär sig i "ljusgrå terylenebyxor, utanpåskjorta och sandaler" när han ska ut på stan.

I övrigt har jag börjat fästa mig vid att Martin Beck nästan alltid omnämns med för- och efternamn, till skillnad från de övriga personerna. Ett annat maner är att beskriva inredningen i varje rum som en scenanvisning: "I rummet fanns en kamin, sex möbler och en tavla. Framför kaminen stod en pappkartong med aska och en bucklig kaffekittel av aluminium. Sängen vände fotändan mot kaminen och var bäddad med ett decimetertjockt lager gamla dagstidningar, ett trasigt vaddtäcke och en randig kudde. Tavlan föreställde en naken blond kvinna, stående vid en marmorbalustrad, och hängde till höger om kaminen så att den som låg i sängen kunde se den innan han somnade och genast när han vaknade." Och så vidare i nästan en sida till. I första kapitlet som handlar om ett helt annat brott än resten av boken.

5. Mikael Niemi: Fallvatten

Enligt baksidestexten är detta "något så ovanligt som en svensk katastrofroman". En damm i Lule älv brister och en flodvåg sveper genom dalen. I korta kapitel följer vi något dussin människor under den dag det händer. En del tycker att de har mycket att leva för, en del tycker inte att de har något att leva för alls. En del känner varandra på olika sätt, en del har ingenting alls med varandra att göra.

Det är effektivt och bra berättat. Det enda jag har problem med är att jag i början av varje kapitel måste tänka på "vem är det här nu" och "vad hände med henne senast", eftersom det kan vara 30-40 sidor sedan och mycket har hänt med andra sedan dess.

4. Lena Ebervall och Per E Samuelson: Mördaren i folkhemmet. En roman om fallet Olle Möller

Författarna har tidigare skrivit om Kurt Haijby, som blev dömd för utpressning mot Gustaf V. Eftersom jag har läst den boken och lite olika framställningar om Olle Möller ville jag förstås läsa denna också. Det tog tre månader att komma längst fram i kön på biblioteket, så jag var inte ensam om det.

Jag tror att mitt största problem med den här boken, liksom deras tidigare, är att det är en dokumentärroman. Det handlar om riktiga människor som finns dokumenterade i förhörsprotokoll, brev, tidningsartiklar och annat. Det är välgjort och gediget och intressant. Men mellan referat och analyser finns det flugor som surrar i fönster, familjer som äter pyttipanna och dialog, som i och för sig inte skäms för sig, men vi kan ju inte veta vad som sades i ett samtal mellan ett barn och hennes mördare 1939.

Olle Möller dömdes 1941 för att ha dödat en liten flicka och tjugo år senare för att ha mördat en kvinna i 30-årsåldern. Däremellan var han misstänkt för ytterligare ett mord på en femårig flicka. Det dömdes så småningom en annan man för - en man som var lik Möller till utseendet och som hade anknytning till samma del av Stockholm, där också den första flickan rövats bort. Det är en otäck bok eftersom det så småningom framgår hur mycket som direkt talar emot att Möller var skyldig och hur detta systematiskt sorterades bort av polisen. Var den andre mannen också skyldig till det första mordet som Möller dömdes för? Författarna presenterar också uppgifter som starkt talar för att Möller var oskyldig även andra gången han dömdes. Den delen var alldeles ny för mig.

3. Maj Sjöwall och Per Wahlöö: Roseanna

Efter att ha tagit mig igenom Harry Potter, sist av alla, är mitt nya läsprojekt Sjöwall-Wahlöös serie Roman om ett brott. Även här är jag sist av alla, för jag har faktiskt aldrig läst dem förr. Tycker man - som jag gjorde ibland - att det känns som parodi på genren med en trött polis med dålig mage så ska man komma ihåg att det var här den genren skapades. Maria Langs Christer Wijk dricker mycket mer kaffe än Sjöwall-Wahlöös Martin Beck, men får aldrig magkatarr.

Boken har omisskännlig tidsfärg på gott och ont. (Mitt exemplar från 80-talet tillför som synes ett lager till med sitt omslag.) Folk röker överallt, det talas om dumburken och socialsnöret (lagt i munnen på polisen Kollberg) och ett telefonsamtal till USA förvarnas av telefonist en halvtimme i förväg. Men det jag reagerade mest på var att Martin Beck inte packar sin egen väska när han ska på tjänsteresa, för det gör förstås hans fru.

2. Nils-Olof Franzén: Agaton Sax klipper till

Detta var månadens bokcirkelbok, som jag hade valt på vårt nuvarande tema barn- och ungdomslitteratur. Det är den första av elva stycken, och jag minns fortfarande känslan av att upptäcka att det fanns tio till när man hade läst den första (minns dock inte om just denna var den första jag läste). Mycket av det jag kom ihåg med Agaton Sax verkar introduceras senare i serien, för här finns inte inspektör Lispington med, och faster Tilda bor i Töreboda och inte som inneboende/hushållerska hos Agaton Sax i Byköping.

Något av det bästa med boken tycker jag är de fantastiska illustrationerna av Åke Lewerth:

I första kapitlet är Agaton Sax på tågresa i "det vilda Brosnien".

Två skurkar spelar kort i tågkupén.

Agaton Sax tar emot ett telegram från faster Tilda på stationen i Massivitsjij, Merzegovina. Utdrag: "Till Agaton Sax på resa  från Brosnien till Byköping. Du måste ta dubbla underkläder när du reser över Alperna stop Tickie har bitit ihjäl en höna hos Fjäderströms stop Jag fick betala femochfemti stop Fjäderströms åt själva upp den igår stop".

Som synes är det mycket blinkningar till en vuxen publik som jag tycker är roliga, men kanske andra i bokcirkeln tyckte blev tröttsamma i längden. Jag är faktiskt lite sugen på att läsa igenom hela serien, så ämnet återkommer nog här.

1. Kerstin Ekman: Grand final i skojarbranschen

Kanske hade jag för höga förväntningar efter att ha läst recensioner och gillat vad jag har läst av henne tidigare, men det här blev jag lite besviken på.

Förutsättningarna, som etableras tidigt, är att författaren Lillemor, som på många sätt påminner om Kerstin Ekman, träffar sin förläggare, som genom en kontakt på ett annat förlag har fått ett manus, skrivet av en annan kvinna, Barbro. (Barbro kallas Babba, svårt att förlika sig med, tycker jag, men det fyller kanske en funktion som karaktäristik.) Där framgår att det är Babba och inte Lillemor som har skrivit alla de böcker från sent 50-tal och framåt som gjort Lillemor berömd (och till akademiledamot, för övrigt). Den bok vi får läsa består omväxlande av detta manus och Lillemors egna tankar, minnen och upplevelser medan hon läser det. Jag kan hålla med baksidestexten som kallar detta för "en uppsluppen lek med autofiktionens form", men mycket mer tycker jag inte att det blir.

Däremot ska jag snarast läsa om Händelser vid vatten, påmind av detta: http://www.sydsvenskan.se/kultur--nojen/grand-final-i-deckarbranschen/