58. Peder Knagg J:r: När Bernadotterna friade och gifte sig. Tidsbilder 1798-1932

Lite av en fortsättning på temat kungligt skvaller är den här sammanställningen av bernadotteska frierier, utkommen 1932 i anslutning till nuvarande kungens föräldrars (arvprins Gustaf Adolfs och prinsessan Sibyllas) bröllop. Det är alltså de som är avbildade på det medbundna omslaget, som fick vara kvar när det kostades på detta halvfranska band hos en bokbindare C G Hansson i Helsingborg (enligt etikett på pärmens insida, med ett fyrsiffrigt telefonnummer):

Författaren är (som tur är, frestas man säga) en pseudonym med en egen historia. Peder Knagg (utan "J:r") var den pseudonym som en Victor Öman använde när han skrev Från hov till hov med Greven av Tullgarn, en skildring av den blivande Gustaf V:s turné genom Europa på jakt efter lämplig prinsessa. Bakom denne Knagg återfinns journalisten Paul Meijer-Granqvist, som skrev under en mängd pseudonymer i olika sammanhang. Han finns fylligt beskriven i Svenskt biografiskt lexikon, bland annat med följande karaktäristik:

M skrev lättflytande men ofta också omständligt och cirklat. Han tryfferade gärna sina artiklar med anekdoter, stående fraser och varjehanda kursiverade uttryck som med tiden fick drag av upprepning och mekanisk lustighet.

Ett representativt exempel på det är inledningen till detta kapitel:

där han använder de flesta möjligheter typografin medger.

Innehållsligt är det tidvis oerhört tätt med information om släktförbindelser och liknande, som gör det lite ansträngande att följa med. Det är också påfallande hur alla de kungliga äktenskapen beskrivs som oerhört lyckliga, även de som man nu vet var resonemangspartier där maken höll sig med älskarinnor vid sidan av.

Roligast är förstås när man som läsare har facit i hand vad gäller de förutsägelser författaren gör. Prins Carls dotter prinsessan Märtha var när boken skrevs gift med den norske kronprinsen Olav sedan några år. De hade fått två döttrar "och nu väntar man blott på prinsen". Deras bostad Skaugum "står nu redo att helsa "Prins Harald"... eller vad han nu må komma att heta". Fem år senare fick de en son, Norges nuvarande kung, som ju mycket riktigt heter Harald.