Nils Hövenmark fortsätter här sin löst sammanhållna serie deckare från Norrland. Den här gången är vi tillbaka i Sundå, som vi får reda på ligger i Mellanbottens län. Sånt tycker jag är roligt! I verkligheten lär det vara Umeå.
Det har gått drygt tjugo år sedan senast Hövenmark var i Sundå, men bara något år sedan föregående bok i serien. Polisen, stadsfiskalen Vilhelm Lundberg, är densamma, men han får nästan hela tiden klara sig utan den hjälp från Svartsele, som han har varit van vid ända från början. I Sundå finns å andra sidan fler poliser, bland annat en kommissarie Eklund, som gör en kompetent insats i all sin tråkighet.
I tidigare delar har Hövenmark nyttiggjort sina erfarenheter som apotekare och rotarian. Här är det hans verksamhet som lokalradiomedarbetare som sätter avtryck:
Man märker att det är en annan tid genom att Sundåstationens insatser begränsar sig till att sända nyhetsprogrammet "Nord-Kvarten" varje dag klockan 18.15 samt en middagssändning på vardagar och en sportsändning söndag kväll. Skvalradion var inte påtänkt. Mitt under Nord-Kvarten en söndag i september dör uppläsaren, en måttligt populär men desto mer ambitiös medarbetare som stärkt sig med whisky för att i någon mån bota baksmällan från en fest kvällen innan, där de flesta befann sig. Det hela kompliceras av att det inte var hans egen whisky och att den därför kanske var förgiftad för att ta död på någon annan, på festen eller på radion. I utredningen handlar det mycket om giftkoncentrationer och kasserade radioband, som gör det här till en tekniskt imponerande uppvisning av författaren, men kanske ibland lite svår att följa med i för läsaren. Man får trösta sig med att även stadsfiskalen ett par gånger erkänner att han inte förstår. Så småningom knyts det förstås ihop, och återigen har jag missat en enda mening som borde ha fått mig misstänksam. Att man aldrig lär sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar