Med den här boken är vi inne på andra halvan av Maria Langs œuvre, och det märks att vi har rört oss från de kultiverade akademikermorden i början av sviten. Nu är ungdomarna av båda könen långhåriga, och raggarna kör rundor på torget i Skoga, och alla ser på Hylands hörna på lördagarna. Till sin egen olycka är någon alltför uppslukad av programmet och märker därför inte att det har kommit in en mördare i hennes TV-rum. Omslagsbilden var nog oerhört modern på sin tid, men den chokladbruna mattan nämns faktiskt också i texten.
Den som inte räknar datum och veckodagar för att försäkra sig om att det utspelar sig i den smällkalla februari 1970 kan kontrollera det på Wikipedia, där de medverkande i det årets omgång av Hylands hörna redovisas. Det är inte det viktigaste i intrigen, men det visar sig ha en betydelse som jag inte insåg förrän ganska sent. Och det verkar stämma med vad som redovisas i boken.
När det gäller namngivningen verkar Lang den här gången ha föredragit vokalassonans i ovanligt hög grad:
Bland de icke-misstänkta noterar man att Erk Berggren här gör entré som polis; han är son till den mångårige, men nu pensionerade överkonstapeln Leo Berggren. Anders Löving är som vanligt elegant, dock denna gång utan klackring och råsidenskjorta (på grund av kylan?), men han uppträder dels i "dubbelknäppt isgrå kostym", dels i "midnattsblå smoking" - oklart varför, för det är ju knappast tjänsteklädsel ens på lördagskvällar.
Gillis Nilson, känd från TV, men på besök i Skoga, verkar vara en snajdig typ. Han är vid olika tillfällen iförd "kraglös och ärmlös kostym i blankröd vinyl över svart polotröja", "snäva röda byxor och en stickad - handstickad? - röd jacka med axelslejfar och skärp om de smala höfterna" samt "svagt utställda jerseybyxor, skor med hög, kraftig klack, snålt skuren skjorta och medaljong i en kedja runt halsen. Alltsammans utom medaljongen i skilda nyanser lejongult." Är det 1970 så är det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar