Frågan är om det är meningen att man ska kunna hänga med i vad som är sant och inte i den här berättelsen. Att det inte är som huvudpersonen tror - att poliserna som hämtar honom är en del av hans svensexa - är förhållandevis tydligt, men jag undrar också om han tror det på allvar eller bara säger det till oss, utan att riktigt tro på att vi ska tro på det. Och det är inte slut där. Det här hade jag behövt ha instuderingsfrågor för att fullt ut kunna ta till mig, och ändå är det läsvärt, konstigt nog.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar