onsdag 3 november 2021

189. Anna Jansson: Vinterhjärta


Ibland kommer det kortromaner om Anna Janssons Visbypolis Maria Wern, förutom de årliga(?) vanliga deckare som jag ännu inte har gett mig på. Den här alldeles nya har omisskännlig vinterstämning med smällkalla nätter och dåligt väglag, förutom att det är pandemi. Från polisens synvinkel handlar det om en gammal dam, nybliven änka, som har försvunnit från sitt hem, och det är förstås mycket angeläget att få tag i henne snarast möjligt, så hon inte fryser ihjäl. Vi läsare får också del av damens förehavanden, så vi vet att det inte är hela sanningen att hon bara har vandrat ut i natten. Den fullständiga bakgrunden låter däremot vänta på sig, på ett något frustrerande sätt, eftersom det bara handlar om att författaren väljer att inte berätta. Särskilt svårt att räkna ut var lösningen finns är det inte, även om det kan finnas några alternativ till hur den ser ut. Men man lyssnar inte på en kortroman av den här sorten för att bli totalt överraskad av en ny mordmetod eller en särskilt välbeskriven karaktär, utan för att få en stunds förströelse, och det får man. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar