måndag 8 november 2021

193. Mattias Edvardsson: En familjetragedi



Mattias Edvardsson har hittat en nisch med ungefär följande egenskaper:
- Lund eller dess närhet
- växlande berättarperspektiv
- opålitliga berättare
- uppbruten kronologi som avslöjar bitar efter hand

Den här gången börjar det med att ett äkta par hittas avlidna i sin villa i Professorsstaden i Lund - där nästan inga professorer har råd att bo numera. Det är tydligt att de inte har dött en naturlig död, men hur det har gått till tar det tid att komma fram till, både för polisen och läsaren. Polisens arbete får man inte följa på särskilt nära håll, men mellan de berättande kapitlen finns några förment autentiska förhörsprotokoll, och dessutom några pressklipp, som förstås ger sitt perspektiv.

De tre berättarna är 
a) en ung kvinna som städat hemma hos paret ett tag, och därigenom kommit i kontakt med främst den nu döda hustrun;
b) en ung, men ändå något äldre kvinna som har haft en relation med den nu döde mannen;
c) en man som av sina egna skäl hyr ut ett rum i sin lägenhet till den unga kvinnan som städar.

Alla tre har var sitt bagage att hantera, och möjligen blir det lite för tätt med alla de problem som också interfererar med deras respektive liv, även om dessa bakgrundsfaktorer också spelar roll för vad som händer och hur de agerar. Det går inte att vara mer konkret än så om handlingen om man inte vill avslöja för mycket.

Två av Edvardssons tidigare böcker betecknas som "bladvändare" på omslagsfliken. Det är något av en klyscha, men om man bortser från det och ser till ordets egentliga betydelse är det inte fel att använda det om den här boken också. Det är den sortens litteratur som gör sig bäst när man inte läser tio sidor då och då, utan längre sjok, och det finns ett driv i berättelsen som gör att man gärna läser ett kort kapitel till. Om jag hade kommit till En familjetragedi utan att ha läst något av författaren tidigare hade jag varit imponerad utan reservationer. Nu har jag reservationen att det eventuellt inte är på samma toppnivå som han har presterat tidigare. Men det kan bero dels högt ställda förväntningar, dels den relativa mättnad man kan nå när man har konsumerat något liknande flera gånger tidigare. Det finns mycket som skiljer den från hans tidigare, men det grundläggande konceptet finns där. Om man gillar det eller inte är snarast en smaksak.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar