Huvudpersonen i den här novellen arbetar i hemtjänsten, och eftersom hon gör det på den ort där hon är uppvuxen är hon och hennes familj inte okänd för brukarna, som termen ju är. Alla är inte fördömande, men tillräckligt många för att det ska bli otrevligt att arbeta där. Det är vad jag fastnar för i berättelsen, men det finns också ett spår om huvudpersonens privatliv, hennes dotter och annat som har gjort henne till den hon är. Här är ett exempel på ordknappt berättande som säkert har krävt lika mycket arbete att mejsla fram som många längre historier, men så är det bra också.
Jag har inte läst Annika Norlins romaner, men älskar hennes låttexter. Det där ordkarga säger många gånger mer än texter som vimlar av ord.
SvaraRaderaJag uppskattade hennes novellsamling "Jag ser allt du gör" mycket , där denna ingår. https://jsprbok.blogspot.com/2020/05/93-annika-norlin-jag-ser-allt-du-gor.html
Radera