Andrea Lundgren har hittills gått under min radar, men det var dumt, kan jag konstatera efter att ha läst den här novellsamlingen. Hon lyckas med att få sex relativt olika noveller att bilda en helhet på ett sätt som man sällan ser. Antingen är det spretigt (och varje novell kan vara utmärkt i sig) eller så blir det för mycket av samma sak, så att man har svårt att skilja berättelserna åt.
Om det finns något tema utöver att djur figurerar på olika sätt är det nog att människorna befinner sig på ställen de vill ta sig bort ifrån. Det kan vara en flicka som måste tillbringa veckor av sitt sommarlov med sin pappa, som hon inte träffar mycket annars. Eller så kan det vara någon som är hemma hela dagarna medan en sambo(?) befinner sig på jobbet. Den sistnämnda måste man nästan läsa två gånger för att riktigt ta till sig.
Det förefaller också som om de flesta novellerna utspelar sig någonstans norrut i Sverige, utan att det blir den droppning av namn på gator och byar som vissa andra författare tror är vad som kallas lokalfärg. För mig som har en mycket lös relation till den delen av landet är det helt tillräckligt att vattendrag kallas älv och att det är ljust på nätterna.
Nu lovar jag ingenting, men det här är absolut en författare som jag kan tänka mig att återvända till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar