När podden man lyssnar på inte räcker till riktigt hela den dagliga promenaden får man hitta något att fylla ut sista tio eller femton minuterna. Det är anledningen till anstormningen av korta singelnoveller på sistone här.
Elia Wilkinson Peattie var en för mig alldeles okänd författare, som jag inte har läst på enormt om, men ändå förstår var mycket produktiv i olika genrer. Det här alstret får man nog kalla spökhistoria, för barnet i titeln dyker upp och försvinner på ett högst oroande sätt. Stämningen är bra, upplösningen något sämre, tyvärr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar