Bakom den svårfotograferade utsidan döljer sig en estetik av helt annat slag, och av ett slag som man inte är van att se i seriemediet. Här är det ljusa färger och en illustrationsteknik som vetter mer åt det konstnärliga än det kommunikativa. Färgerna motsvarar knappast innehållet, som hör till det mörkare man kan tänka sig. Det hela börjar med att berättaren och Andreas, som han har haft eller möjligen har en relation med ger sig av från stan till en ensligt belägen sommarstuga där de kan söka skydd från det som händer. Det beskrivs bara fragmentariskt som att "samhällskontraktet är brutet":
Med sig har de Li, som Andreas har gjort med barn:
Det är ingen önskesituation för någon av de tre, men av olika skäl. Så småningom blir tillvaron i sommarstugan mer och mer pressande, och gränserna för vad som är verkligt och inbillat i det vi får ta del av löses upp. Inte heller innehållsligt påminner den här serieromanen om mycket annat, men det ska tolkas som ett positivt omdöme.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar