365. Alf Henrikson: Världen enligt Alf

Det här är årets årsskrift från Alf Henrikson-sällskapet, en för ändamålet sammanställd samling av hans dagsverser. Förutom en ganska lång bit som handlar om årets växlingar, ett givet tema för genren, finns det sådant som demokrati, utbildning och vår tro, behandlat med respekt men ibland en vänlig ironi och distans. Det här ska förstås inte sträckläsas, och det har jag heller inte gjort, men den fyller väl sin funktion som bredvidläsning till annat, och citatförråd om man till exempel ska hålla tal.

271. Alf Henrikson: En vikingafärd till Vinland

De Litterära Sällskapen - en samarbetsorganisation för slika - har 117 medlemmar, så det finns gott om sällskap att vara med i. Själv har jag ransonerat och är av svenska sådana bara med i Alf Henrikson-sällskapet, eftersom man får en trevlig tidning och en trevlig årsbok. Årsboken har dessutom blivit allt mer intressant på senare år, när den har innehållit tidigare outgivet material, eller ibland sådant som inte funnits samlat i den formen.

Årets utgåva, som landade hos mig för några veckor sedan, innehåller vad författaren kallade en pocketopera, ett kort sångspel, som ursprungligen var avsett för TV på 70-talet. Därav blev intet, men den är fullt läsbar i den här formen. Det handlar om en grupp vikingar som via Irland tar sig till Vinland och via Frankrike hem igen. Det har viss spexton genom sina anakronismer; bland annat träffar vikingarna på Hiawatha på Manhattan. (Och så fick jag lära mig lite mer om den gestalt som för mig mest har varit Disneys.)

14. Alf Henrikson: Sagor

Det här är Alf Henrikson-sällskapets årsbok 2017, en samling berättelser av blandad karaktär, som är ett urval ur hans Sagor för stora och små, som jag inte har läst. Karaktären är så blandad att man frestas säga att det spretar lite för mycket. Eller så kan man tycka att det är en varierad blandning som ger en god bild av Henriksons bredd som författare. Här finns både en saga om H C Andersen och Jenny Lind (i den förres stil), en skröna om den fiktiva orten Ålarör i Östra Tä (lite Degeberga, lite Åhus, lite fantasi, tror jag), som bygger på en reportageresa i östra Skåne, en fiktiv memoar av Diogenes, sagor om talande djur med mera. Det är lättläst och trivsamt och omisskännligt henriksonskt.

För novellutmaningens nummer 14, en novell av en författare som gett ut mer än tio böcker, kan man ju välja vad som helst i samlingen. Jag tar "Burksparven", som handlar om en sparv som inte kläcks ur ett ägg utan ur en burk med äggpulver.

100. Alf Henrikson: Skansenresan

Jag blev faktiskt lite inspirerad av Alf Henrikson-sällskapets årsbok och tog fram förra årets olästa årsbok, nämligen denna. Den är inte - som årets - en utgåva av något tidigare outgivet utan ett nytryck; originalet kom 1990.

Guidad av kråkan Hulda Hansen (som rimmar på, ja just det) förs läsaren runt Skansen, dess djur och byggnader. Författaren är sig lik och Björn Berg, som har tecknat, som han så ofta gjorde till Alf Henriksons böcker, har tittat noga på Skansens djur för att fånga smygande lo, hukande myskoxe och liggande älg:

96. Alf Henrikson: Stora gestalter i litet format

Nästan ända från början har jag varit medlem i Alf Henrikson-sällskapet (och jag fortsatte även efter en gallring bland olika föreningsmedlemskap för några år sedan, när ett antal andra inte fick förnyat förtroende). Det har inte alltid blivit av att jag jag läst årsboken när den har kommit, och blir det inte av då är det lätt hänt att det inte blir av alls. Nu tog jag mig i alla fall för att läsa den här när den kom för ett par veckor sedan.

Det här är ett efterlämnat manus som inte varit publicerat tidigare, annat än att vissa av verserna har varit med i DN. Det är både stora kulturpersonligheter och historiska gestalter som bestås med små nonsensverser i anglosaxisk anda:

Det mesta är roligt; något kanske inte riktigt lyckas, men då kommer det strax något nytt och bättre. Det var till och med så att jag lärde mig något nytt om ett par av de skildrade. Bäst gör sig den här sortens böcker förstås i småportioner, varför inte en vers om dagen, så varar boken lite längre.