96. Christoffer Carlsson: Gustavssons hundar

Det här är en novell av den sorten som på ytan inte alls är särskilt spännande, men ändå lyckas hålla fast en ända till slutet. Det är också en sådan historia som inte ska förstöras med alltför omfattande förhandsinformation. Men man kan konstatera att Christoffer Carlsson lyckas väl med att beskriva den halländska landsbygden, där han också har placerat sina senaste kriminalromaner. Den framstår både som en plats att längta bort från, som Alicia, och en plats som vissa inte kommer sig för att lämna, som Linus, som är berättarröst. Gustavssons hundar spelar egentligen bara en biroll, men alls inte oviktig, när man får reda på hur det hänger ihop.

74. Christoffer Carlsson: Brinn mig en sol

Christoffer Carlsson är en ny bekantskap för mig, men han har skrivit ett antal deckare tidigare. Den närmast föregående, Järtecken, utspelar sig liksom den här i trakten av Halmstad, men vad jag förstår ska de vara fristående från varandra. Han har själv sitt ursprung i ett av de små samhällen som förekommer i den här romanen, och det märks att miljön har sin betydelse. Den är suggestivt välbeskriven, och med sin placering utanför storstäderna - ja, utanför städer överhuvudtaget - har den en del gemensamt med Anders de la Mottes böcker med motiv från nordvästra Skåne. Här verkar det dock som om miljöerna i stort sett är autentiska, även om jag inte har googlemappat och tittat om varje hus finns.

På nutidsdeckares vanliga sätt är det en händelse i det förflutna som får ny betydelse i nutid. Det förflutna tar sin början på kvällen den 28 februari 1986, och ungefär samtidigt som Olof Palme skjuts i Stockholm får Halmstadspolisen ett samtal från en gärningsman som berättar att han har våldtagit en kvinna. Polisen Sven Jörgensson rycker ut, hittar henne och tar henne till sjukhus, men då är hon redan död. Det blir inte det enda dådet för Tiarpsmannen, som han kommer att kallas i medierna. I nutid handlar det om en författare, återflyttad till sitt barndomshem, som tillsammans med Jörgenssons son och en pensionerad kvinnlig polis bedriver diverse undersökningar, både av vad som hände då, och vad Sven Jörgensson egentligen kom fram till. Någon officiell lösning har det aldrig blivit på fallet, och Sven Jörgensson är död sedan många år.

Det artar sig till en bra deckare i sin genre, där det inte är biljakt och skottlossning som skapar spänningen, utan snarare samtal mellan människor som minns en del, har glömt en del och ibland väljer att tiga om somligt. Kanske bygger lösningen på ett sammanträffande för mycket för att jag ska vara riktigt nöjd med den, men fram till dess är det trivsamt och välskrivet. Det har skrivits och talats uppskattande om den här boken i flera sammanhang; jag hittade den genom podden Deckardårarna.