19. Jonas Karlsson: Tomten

Till julen 2023 inledde Akt Förlag en serie julnoveller, och först ut var den här. Jonas Karlsson är ju ett säkert kort vad gäller noveller, och 2021 fick han till och med förtroendet att skriva Sveriges Radios julnovell. I den här berättelsen rör han sig där man är van att hitta honom, i nutida stadsmiljö, möjligen Stockholm, och med helt vanliga människor som råkar ut för ovanliga saker. Huvudpersonen William, som nog går på mellanstadiet, har bestämt sig för att ordna en tomte till jul, eftersom lillasyster är så gammal att det nog är sista julen det är lönt. Det går inte riktigt som planerat, men blir ganska fint ändå.

237. Jonas Karlsson: Julskämtet

För årets julnovell i P1 har man anlitat Jonas Karlsson, och sämre val kan man tänka sig. Han är verkligen en av nutidens mästare i det lilla formatet - den här historien är dessutom bara hälften så lång som radionovellerna normalt brukar vara, men han gör ändå något av det. Det handlar om Kennet som arbetar i någon ospecificerad kontorsmiljö och gärna vill göra lycka på jobbets årliga julfest med ett riktigt lyckat skämt. Det är samma användning av en vardagsmiljö och en person som är precis utanför de oskrivna normerna som han har beskrivit i andra sammanhang, men det gör faktiskt ingenting. Här finns både julstämning och missstämning så det räcker.

172. Jonas Karlsson: Nya människor i fel ordning

Efter några romaner är Jonas Karlsson här tillbaka där hans författarskap började med Det andra målet, det vill säga med noveller som på ett snyggt sätt knyts samman genom att olika gestalter går in och ut i varandras liv. Någon huvudperson från en novell är biperson i en annan, och det gäller att vara uppmärksam för att inte missa de poängerna. Särskilt gäller det förstås när man lyssnar, som jag har gjort, och har svårare att bläddra tillbaka för att kolla om inte X:s bror hette Y - eller dylikt. Men det problemet uppvägs mer än väl genom att man får ta del av författarens egen inläsning, som visar att han också är skådespelare, utan att han för den skull läser som Ernst-Hugo Järegård, vilket man ju inte heller önskar sig varje gång.

Trots att det ofta handlar om personer som inte har det helt lätt i tillvaron saknas inte humor. Det handlar inte om situationskomik, snarare att författaren har blick för livets absurda sidor, och ibland skruvar dem ett halvt varv extra för effektens skull. Någon kan fastna i tankar som tar en halvtimme att lyssna på i ljudboksform, fast förloppet som skildras bara tar några sekunder. Någon annan kan försöka sälja en ärvd sommarstuga utan att anlita mäklare eftersom han själv känner så många som behöver en sommarstuga. Någon tredje bestämmer sig för att stanna hemma från jobbet en dag utan att meddela sig. Det kan tyckas banalt när det återberättas, men blir allt annat än det i den här versionen.

Det är något med Jonas Karlssons böcker som gör att de inte påminner om mycket annat. Kanske är det just det mycket avskalade som lämnar kvar något som vi normalt inte ser så noga - en miljö, en personlighet eller en episod. Fastän det är så absurt ibland är det också hög igenkänningsfaktor. Det är bara att hoppas att han hinner skriva mer mellan allt annat han ägnar sig åt.

90. Jonas Karlsson: Regnmannen

Jonas Karlsson började ju sin författarbana med noveller, sedan kom långnovellen/kortromanen God Jul, och senast en något längre, men ändå kort, roman med titeln Jag är en tjuv, som jag av någon anledning inte har blivit färdig till att läsa. Med den här på nästan 250 sidor tar han på allvar steget in i den normallånga romanen, även om den är kortare än mycket annat som kommer ut nuförtiden. Vi får väl se om det blir en tegelsten nästa gång.

Även om den här berättelsen inte på något sätt överlappar med något av det tidigare jag har läst känner man igen sig i den stillsamt absurda verklighet som Jonas Karlsson brukar röra sig i. Här handlar det om en pensionerad regissör och teaterchef som heter Ingmar (men inte Bergman), som efter hustruns bortgång ägnar sig åt att sköta trädgården. En dag hittar han en bortglömd vattenkran på baksidan av ett skjul, vilken visar sig ha närmast magiska egenskaper. Sedan rullar det på med småelaka porträtt av jobbiga grannar, mild satir över kommunpolitik och en oväntat finstämd skildring av Ingmars relation med vuxne sonen Erik, som är läkare och mycket rationell. I sin bedrägliga enkelhet är det här faktiskt en mycket läsvärd bok, som jag tror skulle vara mycket bra för diskussion i en bokcirkel.

2. Jonas Karlsson: Spelreglerna

Av okänd anledning har den här tredje novellsamlingen av Jonas Karlsson blivit stående oläst hos mig. Nu fick jag anledning att inleda årets läsning i fysisk bok med just en novellsamling, eftersom Helena med bloggen Ugglan&Boken ordnar en fjärde omgång av den uppskattade novellutmaningen. Jag har varit med alla gångerna, och tycker att det har varit både intressant och roligt att leta noveller för att passa in dem på de olika punkterna på listan. För min del är det dessutom ett väldigt tilltalande upplägg att man själv bestämmer takten och har hela året på sig. (Liksom förra året har jag min egen målsättning att i varje novellsamling bara räkna en novell.)

Har man som jag läst Jonas Karlssons tidigare noveller känner man igen en del. Det handlar återigen ofta om vanliga människor i ovanliga situationer, ibland så ovanliga att de är fullkomligt absurda. Det roliga är att de vanliga människorna oftast fortsätter att uppträda fullständigt normalt när tillvaron runt om dem är allt annat än normal. Mest typisk för honom är kanske långnovellen - ungefär sjuttio sidor - "Fakturan", som handlar om just en vanlig människa, som får en faktura på 5 700 000 kronor. Det visar sig att den gäller "allt", det vill säga alla upplevelser som han har haft i livet så här långt.

För novellutmaningen väljer jag "Presenten" och placerar den på nummer 29, "en novell där någon dör/har dött". Från början handlar den om hur man ska göra när grannarna ger en en alldeles för dyr vinflaska som tack för en ganska liten tjänst. Det gäller ju att inte stå i tacksamhetsskuld utan ha ett aldrig så litet överläge.

I den här pocketupplagan finns också som bonusmaterial "Spår i snön", som ursprungligen ingick i Novellix' allra första kvartett 2011. Frågan är om den inte är bäst av allihop. När berättaren följer elvaårige Axels spår och samtidigt berättar om hur Axels familj kom till den lilla byn i glesbygden för tretton år sedan är det svårt att inte tappa andan.

77. Jonas Karlsson: Ingenting

Jonas Karlsson har jag läst tidigare, både hans kortroman God jul, och hans novellsamlingar, de senare dock före den här bloggen. Den här novellen, skriven för publicering hos Novellix, är en liten absurditet om en man som blir skuggad utan att han förstår varför. För novellutmaningen använder jag den som nummer 20, en novell av en favoritförfattare.

47. Jonas Karlsson: God Jul

Jag har tidigare läst två novellsamlingar av Jonas Karlsson, och uppskattat dem mycket. Det här ska vara hans romandebut; undertiteln "En berättelse" kan tolkas både som ett understrykande av att det faktiskt är påhittat och som ett påpekande av att det den här gången är en enda berättelse.

Den skäligen enkla intrigen är att ett kommunhus ska julpyntas med elektriska ljusstakar i vissa(s) fönster, så de bildar orden "God Jul" lysande mot den mörka bakgrunden. Det ger upphov till diverse vansinniga förvecklingar, som inte ska förstöras genom att återberättas, men för mig som jobbar på kontor i offentlig sektor är det stundtals hur roligt som helst. (Jag är aningslös nog att tro att det kan vara roligt även om man jobbar i privat sektor.) Inte minst slutet är lysande (förlåt). Kan läsas vilken årstid som helst.