234. Louisa May Alcott: En juldröm - och hur den blev sann

Huvudpersonen i den här novellen, tioåriga Effie, har drag av både Scrooge och Karl-Bertil Jonsson, och får en jul som hon sent ska glömma, när hennes mamma vill slå två flugor i en smäll och dels lära det otacksamma barnet en läxa, dels idka lite välgörenhet. Jag blev inte helt frälst på den här historien, som känns som om den innehåller för mycket budskap i förhållande till intrigen.

232. Gabriel García Márquez: Kvinnan som kom klockan sex

Det finns inte mycket som placerar den här novellen i tid, förutom klockslaget. Det hela utspelar sig på en liten restaurang, dit en kvinna brukar komma varje dag klockan sex. Ägaren José verkar ha en aningen varmare relation till henne än vad som motiveras bara av att hon är stamgäst. Den dag det handlar om är hon angelägen att understryka att hon har kommit dit tidigare än vanligt, men varför det är så återfinns i den så kallade undertexten.

Det här är säkert en utmärkt historia för litteraturanalys - lättläst och rättframt berättad, men ändå med bottnar som det går att diskutera hur författaren med små medel antyder. Den är skriven långt före författarens nobelpris, men visar ändå på hans höga klass.

231. Charles Dickens: En julsaga. Första strofen

Det verkar som om Sveriges Radio har som årlig tradition att återpublicera Sven Wollters inläsning av den här julklassikern. Själv hörde jag den 2018, och kunde ha varit nöjd med det för ytterligare några år framåt, om inte Novellix hade publicerat den här delen av sitt julpaket i år. Men jag ställer mig frågande till varför den har inkluderats, för det är bara första "strofen" av fyra, snarast en prolog, innan Scrooge får möta de tre julandarna. Kanske tänker man sig att återkomma med resten under kommande jular, men att publicera bara den här delen är underligt. För tillfället måste jag rekommendera att man tar del av den på något annat sätt, där också resten ingår.

230. Olga Tokarczuk: En sann historia

Det är mycket som är anonymt i den här novellen - en professor som befinner sig på konferens i en främmande stad i ett land där han inte behärskar språket. Det sistnämnda gör att han inte rätt kan hantera den situation som uppstår när han i tunnelbanan blir vittne till att en kvinna faller och skadar sig. Det är lätt att känna hans utsatthet och hjälplöshet.

225. H. C. Andersen: Flickan med svavelstickorna & Den gamla ekens sista dröm

När Novellix har hittat riktigt korta noveller kan det rymmas två i samma volym, som här. Först är det alltså den närmast outhärdliga Flickan med svavelstickorna, som jag möjligen tänkte på som en julnovell, men det är ju nyårsafton när hon är ute och fryser. Sedan följer en som jag inte hade läst tidigare, en mer klassisk Andersen-saga om ett personifierat träd som talar med dagsländor och andra,  men det vore ju inte Andersen om inte den också slutade olyckligt. Men där är det i alla fall jul.

223. Thomas Mann: Järnvägsolyckan

Den här novellen kom ut första gången 1909 och alltså är det inte alls underligt att berättaren säger att han är "undersåte till Wilhelm II". Han skulle bara veta hur annorlunda allt vore om något decennium. Det är en annan tid på många sätt; numera tror jag inte man får röka cigarr i sovvagnskupéer ens i Tyskland. Men en del känner man igen över ett sekel senare - hur man är förväntansfull inför resan, hur man installerar sig i i kupén, hur man ägnar en stund åt att läsa innan man lägger sig att sova. Här går resan mellan München och Dresden, och just där har jag inte åkt, men det gör ingenting. Tyska konduktörer verkar vara sig lika.

215. Selma Lagerlöf: Legenden om julrosorna

En riktig julsaga, där onda blir goda, är detta. Den utspelar sig när Absalon var biskop i Lund, och Övedskloster är miljön för en del av historien, men jag tror att abbot Hans är fiktiv, trots allt. Som alltid med Selma Lagerlöf kan man konstatera hur skickligt hon berättar en historia, och frågan är om hon inte är allra bäst i novellformatet.

214. Sigrid Undset: Småflickor

Den här novellen är hämtad ur Novellix' tredje ask med noveller av nobelpristagare, som kom tidigare i år. Sigrid Undset stiftade jag bekantskap med första gången 2017 inom ramen för projektet att läsa de kvinnliga nobelpristagarna. (Sedan dess har det faktiskt kommit två sådana till, så statistiken för de senaste åren är inte så usel som för de första hundra eller så.) Då var det en novellsamling, men denna är hämtad från annat håll.

Det är en fin liten berättelse om två flickor i Oslo - eller rättare sagt Kristiania, som staden hette när det utspelar sig och när novellen kom ut - och deras vänskap. Den ena flyttar från gatan där de bor, men de träffas ändå, fast det inte är riktigt som innan. Episoden som skildras visar att även nära vänskap kan innehålla andra känslor än de odelat positiva.

205. Karin Smirnoff: Missing People

Det här är en tryckt repris av en radionovell från förra året. Den är mycket karinsmirnoffsk trots att den inte handlar om hennes tvillingpar Jana och Bror från Jag for ner till bror med uppföljare. Även här saknas kommatecken, men namnen har stor bokstav, till skillnad från hur det är i hennes romaner. Det är ju sådant man inte märker när man lyssnar på litteratur, som jag har gjort med allt av Karin Smirnoff hittills.

Lite synd är det, tycker jag, att Novellix har gått ifrån sitt ursprungliga koncept med nya noveller av levande författare. Den här kvartetten har bestått av en återutgivning av något som nog många novellvänner redan har hört, en novell hämtad ur en av de senaste årens mest uppmärksammade novellsamlingar, en återutgivning från en antologi samt en översättning av en novell som inte funnits på svenska tidigare. Som helhet känns det tyvärr aningen oengagerat, utan att någon av de aktuella novellerna ska lastas för det.

204. Jamaica Kincaid: Biografi över en klänning

Den biograferade klänning som står i centrum för denna novell - jag har ännu inte förfallit till uttrycket "kretsar kring" - tillkom inför huvudpersonens/berättarens tvåårsdag. Jag kan inte säga att jag fullt ut inser fördelarna med att låta detta klädesplagg få en så viktig roll, för det andra som berättelsen handlar om hade kunnat sägas ändå. Kanske är det något symboliskt som jag missar.

195. Annika Norlin: Arvsled

Huvudpersonen i den här novellen arbetar i hemtjänsten, och eftersom hon gör det på den ort där hon är uppvuxen är hon och hennes familj inte okänd för brukarna, som termen ju är. Alla är inte fördömande, men tillräckligt många för att det ska bli otrevligt att arbeta där. Det är vad jag fastnar för i berättelsen, men det finns också ett spår om huvudpersonens privatliv, hennes dotter och annat som har gjort henne till den hon är. Här är ett exempel på ordknappt berättande som säkert har krävt lika mycket arbete att mejsla fram som många längre historier, men så är det bra också.

194. Märta Tikkanen: Det finns en skräck på bottnen

Ett namnlöst par, en hon och en han, träffas en tisdagseftermiddag, och man förstår att de inte är gifta med varandra utan var och en på sitt håll. Novellen är en blandning av deras samtal denna dag, återblickar och tankar. För min smak blir det tyvärr för splittrat och svårsmält, även om innehållet egentligen inte är komplicerat.

192. Karin Boye: Dikter i urval. Volym II

Denna andra del med femton dikter till av Karin Boye - den första delen finns ombloggad här - koncentrerar sig på naturen och årets växlingar, ett tema som hon ju inte är ensam bland poeter att behandla. Men hon gör det förstås utmärkt på sitt lågmälda sätt, där inte ett ord är överflödigt. Särskilt effektfull är det här sammanhangets sammanförande av dikterna "Vinternatt" och "Sommardag" på samma uppslag. Den förstnämnda börjar "Gnistrande knarrande skare hård" och då är man med fyra ord där. Skickligt - man kan får komplex för mindre.

191. Karin Boye: Dikter i urval. Volym I

Novellix brukar inte ge ut poesi, men när det kommer en ask med Karin Boye är det svårt att låta bli, kan jag tänka mig. Hennes två mest kända dikter, "I rörelse" ("Den mätta dagen, den är aldrig störst.") och "Ja visst gör det ont"*, finns båda med här, men jag konstaterar att jag inte är säker på om jag har läst dem i sin helhet någon gång. Den senare består till min överraskning av tre strofer om åtta eller nio rader vardera, beroende på hur man väljer att räkna. Temat för det här urvalet om femton dikter verkar vara kärlek, och de är hämtade ur fem olika originalsamlingar utgivna under en period på över tjugo år.

* För min del är den tyvärr förstörd för all framtid genom radioprogrammet Plattetyder, som gjorde om den till "Visst gör det ont när koppar brister, varför skulle annars kaffet skrika, tjo faderittan lambo", om jag minns rätt.

183. Karin Boye: Samtal mellan nygifta

Novellix upphörde med möjligheten till prenumeration vid förra årsskiftet, och sedan har jag inte tagit något eget initiativ till att fortsätta vår relation. Men det var dumt, så nu har jag skaffat det som har kommit sedan dess. Jag planerar inte någon adventskalender här, men utgivningen sedan senast passar lagom till en novell - eller motsvarande - varje lördag och söndag fram till jul, så det kommer mera.

Huvudpersonerna i den här novellen har varit gifta bara några dagar. Men frågan är om det inte är någon annan som är den verklige huvudpersonen, nämligen hennes före detta. Det är förstås inte alldeles lyckat att de är tre i äktenskapet, som prinsessan Diana uttryckte det, redan så tidigt. Det är en mycket dialogtung berättelse, vilket kan vara svårt att få till, men den här författaren är förstås fullt kompetent att lösa den knuten.

88. John Ajvide Lindqvist: Speciella omständigheter

Den här novellen påminner till sitt upplägg lite för mycket om författarens senaste, "Hon", som jag lyssnade på för ett par veckor sedan. Egentligen är det förstås den som påminner om den här, för det är den ordningen de har kommit. Det handlar om ett ungt par som köper hus och inte bara får ett hus, utan också något oklart inneboende väsen - här är det i källaren, i den andra var det på vinden. Författaren hanterar det smygande och kusliga skickligt, men kanske slutar det lite för hastigt. Det duger ändå mycket väl för en timmes lyssning i dagsljus - eller mörker, om man föredrar det.

233. Astrid Lindgren: Godnatt, herr luffare! & Jul i stallet

Den första och längre novellen i den här volymen är mycket lindgrensk i sin ton. Det handlar om några syskon som är ensamma hemma och får besök av en luffare. Han visar sig ha talanger som kommer väl till pass.

Det här var en fjärdedel av Novellix' sista kvartett för i år. Tyvärr var de andra tre fjärdedelarna sådant som hade ingått i förra årets adventsask, vilket gjorde mig rätt besviken. Nu slutar Novellix med möjligheten till prenumeration, så vi får se hur jag förhåller mig till dem framöver. Jag har uppskattat insatsen för novellen som genre, men på sistone har vi inte varit helt överens om hur det ska förvaltas.

231. H. C. Andersen: Granen

Vi läsare vet ju vad som händer med en julgran, så vi vet också att det inte är något för en gran att trakta efter att bli nedhuggen, inburen och klädd eftersom det också innebär att den, som det heter, har peakat. Granen i den här berättelsen vet däremot inte det, bara hur härligt det är att komma in i värmen och pyntas och vara medelpunkten. Det är en ganska typisk Andersen-saga - han är ju inte känd för sina lyckliga slut - med stark julkänsla, även om det faktiskt bara är jul en ganska kort bit.

230. Selma Lagerlöf: Tomten på Töreby

Tomten i den här novellen har mer gemensamt med den snarstuckne och hämndlystne tomte som förekommer i inledningen av samma författares roman om Nils Holgersson - han som förtrollar Nils så att han blir en tvärhand hög - än med den glöggfryntlige presentutdelare vi är vana vid idag. Den här gårdstomten tar ansvar när gårdens herre, ryttmästare Silfverbrandt, håller på att spela bort allt han äger och har, inklusive gården Töreby. Men det vore förstås för lättköpt med ett lyckligt slut för alla inblandade.

Novellix verkar ha ett gott öga till Selma Lagerlöf; hon har förekommit både som egen ask och i sällskap med andra. Och hon är verkligen en mästare på att berätta en historia. Frågan är om hon inte är allra bäst i novellformatet, faktiskt.

229. Dan Andersson: Ett dystert julminne & Om vintern i de stora skogarna

Två små noveller ryms här, och båda utspelar sig i det landskap med forsar, kolmilor och vidsträckta skogar som man förknippar Dan Andersson med. (Min bildningsnivå sträckte sig inte så långt att jag visste att han hade skrivit prosa.) Det är två berättelser som var för sig påminner om vintern och kylan som ett hot mot tillvaron för de människor som bor där, och det blir ingen tindrande julstämning i någondera.