lördag 16 oktober 2021

172. Jonas Karlsson: Nya människor i fel ordning


Efter några romaner är Jonas Karlsson här tillbaka där hans författarskap började med Det andra målet, det vill säga med noveller som på ett snyggt sätt knyts samman genom att olika gestalter går in och ut i varandras liv. Någon huvudperson från en novell är biperson i en annan, och det gäller att vara uppmärksam för att inte missa de poängerna. Särskilt gäller det förstås när man lyssnar, som jag har gjort, och har svårare att bläddra tillbaka för att kolla om inte X:s bror hette Y - eller dylikt. Men det problemet uppvägs mer än väl genom att man får ta del av författarens egen inläsning, som visar att han också är skådespelare, utan att han för den skull läser som Ernst-Hugo Järegård, vilket man ju inte heller önskar sig varje gång.

Trots att det ofta handlar om personer som inte har det helt lätt i tillvaron saknas inte humor. Det handlar inte om situationskomik, snarare att författaren har blick för livets absurda sidor, och ibland skruvar dem ett halvt varv extra för effektens skull. Någon kan fastna i tankar som tar en halvtimme att lyssna på i ljudboksform, fast förloppet som skildras bara tar några sekunder. Någon annan kan försöka sälja en ärvd sommarstuga utan att anlita mäklare eftersom han själv känner så många som behöver en sommarstuga. Någon tredje bestämmer sig för att stanna hemma från jobbet en dag utan att meddela sig. Det kan tyckas banalt när det återberättas, men blir allt annat än det i den här versionen.

Det är något med Jonas Karlssons böcker som gör att de inte påminner om mycket annat. Kanske är det just det mycket avskalade som lämnar kvar något som vi normalt inte ser så noga - en miljö, en personlighet eller en episod. Fastän det är så absurt ibland är det också hög igenkänningsfaktor. Det är bara att hoppas att han hinner skriva mer mellan allt annat han ägnar sig åt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar