88. Bea Uusma: Expeditionen. Min kärlekshistoria

Det saknas inte böcker om Andréexpeditionen sedan tidigare, så min tanke när den här boken började marknadsföras för någon månad sedan var närmast en undran över varför den behövdes. Sedan visade det sig att den nog kan motiveras.

Bea Uusma verkar ha varit närmast besatt av Andrée sedan 15 år tillbaka. Boken handlar till stor del om hennes resor till Svalbard, varifrån expeditionen utgick, och Vitön, där den slutade, och om hennes efterforskningar i arkiv och samlingar. En annan del är en ganska ordinär sammanfattning av expeditionens ballongfärd, vandring över isen och landstigning på Vitön. Och mellan detta finns det avsnitt med lite konstnärliga ambitioner, som jag förstår det - foton från expeditionen och hennes egna resor, utvalda citat ur expeditionsmedlemmarnas dagböcker arrangerade på nästan tomma sidor och liknande.

Det mest intressanta är förstås hennes egna slutsatser och hur hon når fram till dem genom att arbeta nästan som i en deckare. Ett avsnitt är hennes egen tabell där hon arrangerar alla iakttagelser i dagböckerna under olika rubriker för att få fram mönster vad gäller humör, matvanor etc. Hon gör också en systematisk genomgång av de dödsorsaker som olika tidigare författare fört fram, och har förstås en egen teori om vad det egentligen var som hände.

Om jag har något emot boken är det att den inte riktigt bestämmer sig för vad den ska vara, en faktaspäckad genomgång av allt material om expeditionen eller en mer personlig berättelse om ett mångårigt projekt. Bådadera är intressanta, men ibland tycker jag de krockar med varandra på ett lite för abrupt sätt. Allra bäst tycker jag, av skäl som inte kan förklaras här, om när hon åker med en isbrytare som ska passera Nordpolen: "På Nordpolen är klockan all tid på samma gång. Och om jag går i en liten ring, medsols, runt själva polen kommer jag vid varje varv att komma fram till datumgränsen, och om jag passerar denna punkt hoppar jag bakåt i tiden ett dygn. Jag ser fram emot detta."