Utan att det var meningen blev det ett längre uppehåll mellan föregående Rönblom-bok och denna. Det exemplar jag hade visade sig nämligen hoppa direkt från sidan 32 till 65. (Sidorna 65-96 kunde man i gengäld läsa i dubbel upplaga, om man så ville.) Det blev alltså till att beställa den från Bokbörsen, för säkerhets skull i annan upplaga, och därmed är det heller ingen hyllvärmare, eftersom den kommit in i samlingen efter årsskiftet. Ack ja.
Nåväl, det hela börjar med att en man kommer gående till småstaden Åbroka, eftersom dess järnvägsstation ligger en bit bort. Han beskrivs som intetsägande till både utseende och klädsel, och det är tydligt att han inte är i Åbroka för första gången. Han tar in på ett litet hotell där värdinnan är "halvgammal och slarvigt klädd och liksom huset i behov av målning" - en av dessa rönblomska formuleringar som både karaktäriserar och distanserar. Nästa kapitel handlar om en supé samma kväll hemma hos en av stadens främsta. Gästerna talar om mannen som har kommit till staden, och vi förstår att hans närvaro inte är odelat efterlängtad av alla.
Om mannen är intetsägande så beskrivs staden och dess innevånare desto mer målande: "Den som är intresserad av flintyxor och näslösa trähelgon bör inte försumma att efterfråga nyckeln till museet hos vaktmästarn i det nya kommunalhuset som ligger strax intill." Framför allt handlar historien om en liten krets ledande familjer, där en blandning av kommunpolitiska lojaliteter, privata vänskapsband och ekonomiska mellanhavanden gör dem beroende av varandra. Den återkomne framstår som ett hot mot den trygga tillvaron. När han hittas död är det en alltför praktisk lösning att han, som det först verkar, har tagit sitt eget liv.
Rönbloms återkommande detektiv, läroverksläraren Paul Kennet, är den här gången med ovanligt lite. Han blir kontaktad av den dödes syster, eftersom han var gammal klasskamrat till honom och därför skickade blommor till begravningen. Systern vill att Paul ska undersöka vad som egentligen har hänt, och det gör han så effektivt att han inte behöver vara på plats i Åbroka vid mer än två tillfällen på ett par dagar vardera. Däremellan får han rapporter från Lena Åtvid, som han lärde känna på Nya Aftonposten i Döden i grytan, och som nu bevakar rättegången. Jag saknar honom lite, även om det finns andra färgstarka personligheter i småstaden: "Som en liten raggig fjordhäst föll hon in i ett skarpt trav när talet föll på frågor som rörde hus och hem." Nästa gång hoppas jag nog ändå att han själv sköter lite mer av utredningen.
Jag har inte tidigare tänkt på att det äts särskilt mycket hos Rönblom, men här är det grötfrukostar, luncher, middagar och supéer i olika konstellationer, ofta vällustigt beskrivna: "Fru Ek kom in med kotlettfatet. Ljuva ångor av brynt fläsk, lök, sviskon och selleri böljade kring hennes gestalt likt molnen som bullade upp sig kring den heliga modern på stadskyrkans altartavla." Däremellan dricks det kaffe, ibland i hemmiljö, ibland med wienerbröd på konditoriet Plaza, ett viktigt ställe för att utbyta åsikter och kunskaper.
Sammantaget är detta en alldeles typisk Rönblom. Har man gillat honom innan gillar man den här. Huvudsaken är inte brottet, utan person- och miljöbeskrivningen. Småstaden har han skrivit om förr, men han kan konsten att variera sig precis lagom mycket för att balansera mellan igenkänning och överraskning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar