Titeln anspelar på en dikt av Harriet Löwenhjelm, som verkar vara det sista Elise Stenberg läste innan hon dog. Omständigheterna kring hennes död är minst sagt oklara, eftersom den sker i ett brinnande sommarhus, föregås av en bilolycka, och dessutom kan antas bero, direkt eller indirekt, på en alltför stor dos av det sömnmedel hon har fått eftersom hon är obotligt sjuk. Hennes anhöriga och vänner har varierande skäl att önska livet ur henne, eller åtminstone att inte sörja henne alltför djupt. Tyvärr har jag länge svårt att hålla isär de medverkande och deras inbördes relationer, som är fler än man först tror. Enligt baksidestexten kan boken kallas "en skräckfylld kärleksthriller" (vilket väl säger något om vilken typ av relationer det handlar om) eller "en charmfullt mysig småstadsroman". Det sistnämnda fick mig att hoppas på något i stil med Rönblom, men det var alldeles fel. Falk har ingenting av Rönbloms formuleringsförmåga och småstaden blir aldrig mer än en kuliss med torg, rådhus, några små stugor längs ån och ett par villor för de medverkande att bo i.
Det fina omslaget av Hans Arnold lovar mer än boken höll, men kräver kanske sin förklaring. De uppdragbara föremålen anspelar på att Elises make drev en leksaksaffär, som spelar en viss roll som central scen för handlingen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar