Anders Isaksson har skrivit den här boken om att politiska uppdrag alltmer har kommit att innehas av en viss grupp personer, som har gjort det till en heltidssysselsättning. En del av det han har att säga uppfattar jag inte som särskilt nytt, men jag fäste mig vid ett par talande statistiska genomgångar. Före den sista kommunsammanslagningen vid skiftet 1960-/1970-tal fanns det 250 000 personer med politiska uppdrag. Nu (eller 2006 när boken kom) är det 30 000. Vid mitten av 1950-talet hade de dåvarande fem riksdagspartierna 1,6 miljoner medlemmar, det vill säga en fjärdedel av befolkningen. Det har 2006 minskat med 80 %, och fördelats på sju partier och en betydligt större befolkning. Allt detta innebär att det är ovanligare att man känner någon med ett politiskt uppdrag och att de som har sådana i mindre utsträckning träffar andra människor i sin vardag. Det är egentligen en mer intressant verklighetsbeskrivning än hur många heltidspolitiker som också är gifta med heltidspolitiker eller har haft politiskt engagerade föräldrar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar