Filmkritikern Jurgen Schildt skrev 1970 den här boken om svensk 30-talsfilm, som 20 år senare kom i den här utvidgade upplagan. Med reservationen att det är en journalist och kritiker som skriver, inte en forskare, tycker jag det är intressant för det mesta, även om det ibland kan bli lite raljerande här och var.
Det finns ingen riktig röd tråd, utan det är ett antal kapitel som känns ganska fristående och gör små analyser av olika teman ("juden", "arbetaren", akademikern", "konstnären" med flera typiska roller i 30-talsfilmen) och några filmer, dock inte Pensionat Paradiset, som titeln anspelar på, eller O, en så'n natt! som omslagsbilden är hämtad från. Båda återkommer dock som exempel i ett antal sammanhang.
Påfallande är hur lyckligt filmerna slutade på den här tiden:
vilket man kanske ibland önskar sig tillbaka till. Författaren är däremot säker på att "[p]ilsnerfilmen kommer naturligtvis aldrig tillbaka, lite litet som spårvagnarna eller motboken eller Thor Modéen gör det." Nu verkar ju i alla fall spårvagnarna vara lite på gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar