23. Erlend Loe: Inventering

Förra gången jag läste Erlend Loe var jag tydligen något mindre imponerad än första gången, men eftersom det råkade bli så att jag då läste en av hans tidigare böcker efter att ha börjat med en av hans senare skulle man kunna se det som att han blir bättre och bättre. Den här, hans senaste vuxenbok, stödjer snarast den slutsatsen.

Det handlar om den något bedagade poeten Nina Faber, som efter många års tystnad kommer ut med en diktsamling igen. Man förstår att hon inte har haft det så lätt vare sig med karlarna, spriten eller skrivandet, men nu har det minsann vänt, och hon är bokad på signering och uppläsning samma dag som boken kommer ut. Hela boken på sådär 120 sidor utspelar sig under denna enda dag, som på grund av tidningsrecensionerna inte blir riktigt som den var planerad. Det är för det mesta hejdlöst roligt, men man är ganska glad att det är påhittat, för att råka ut för Nina Faber vill man inte. Påminner det om något tycker jag kanske att det är en svart komedi i Hitchcock-stil.

(Ett spontanlån på biblioteket i byn när jag egentligen var där i ett helt annat ärende.)