Minnesgoda följare torde erinra sig att bokcirkeln som jag är med i nu har tema veckodagar, att vi inledde med måndag, och att det därmed är dags för tisdag. Vi är som vanligt mycket fria i hur vi tolkar temat, men här är det ju inte minsta tvekan att boken passar in.
Tisdagskvinnorna är fem till antalet och har en gång i tiden gått en franskkurs tillsammans. Numera äter de mest middag, och det gör de på tisdagar. En gång om året försöker de komma iväg på någon resa eller liknande, och av olika skäl har de nu enats (nätt och jämnt) om att pilgrimsvandra. Det tar lite tid innan de kommer iväg på sin vandring, och någonstans där är jag på väg att ge upp. Men när de har kommit igång är det helt passabel läsning i den opretentiösa genren. Medan de går lär de sig något om sig själva och varandra, ungefär som man kunde vänta sig.
Vi som var med och diskuterade den här gången lutade åt det positiva hållet, utan att vara översvallande. Kanske man hade önskat något som gav lite mer motstånd; ibland känns det som om de medverkande är lite för stereotypa, handlingen lite för förutsägbar och miljöerna lite för pittoreska. Tillsammans blir det aningen för lätttuggat för min smak, men det är absolut bättre än mycket annan litteratur med motsvarande syfte.
Ja, jag måste erkänna att jag hade hoppats på mer, men helt OK läsning.
SvaraRadera