Inledningen till det här femte albumet om Viktor Kasparsson innehåller en liten rolig blinkning till oss som följer Leif GW Persson och hans fascination för kriminalteknikern Harry Söderman:
Han - Söderman alltså - medverkar också själv i en ruta, när Viktor Kasparsson, vars tweedklädda axel det är vi läser över, kommer fram till Göteborg.
Större delen av historien utspelar sig däremot i Äsphult, och det tycker jag är extra roligt, eftersom jag hade ett hus där i några år, inom synhåll från kyrkan, som är synnerligen realistiskt avbildad:
Omgivningarna verkar mer fiktiva, och jag tror också att Dennis Gustafsson har förlagt Äsphult lite längre norrut än det i verkligheten ligger.
Där får Viktor Kasparsson hjälpa sockenprästen - eller? - med att driva ut någon sorts övernaturlighet med koppling till generationer av kloka gummor, en spöklik tjärn med mera dylikt. På något underligt sätt fungerar de här historierna i serieform, men jag tror inte att jag hade tyckt att det var det minsta trovärdigt i text.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar