Bokcirkeln har tema regnbågens färger och har kommit till orange. Här kallas färgen ofta apelsingul för att få en anknytning till de apelsiner som återkommer i handlingen med om inte jämna så åtminstone vissa mellanrum. Länge verkar det dessutom som om det faktiskt inte finns någon annan frukt, trots titelns konstaterande.
Huvudpersonen Jeanette ska vara någon sorts version av författaren själv, men jag har inte gått på djupet med att undersöka om och i så fall hur de skiljer sig åt. Boken är i alla fall klassificerad som en roman. Handlingen omspänner ett antal år under hennes barndom och uppväxt, och det är en tillvaro som skulle kunna skildras betydligt mer tragiskt än vad som nu sker. Hennes familj är mycket engagerad i en frikyrkoförsamling i norra England, och hon själv är också länge helt inställd på att bli missionär eller något annat i denna sfär. Problem uppstår dock, eftersom hon inleder ett förhållande med en annan kvinna, och det går inte för sig i denna miljö.
Miljöns inneboende potential för absurditet tas verkligen till vara, och det som hade kunnat bli en sorglig historia är faktiskt ofta ganska roligt. Här och var är det till och med mycket roligt, som när Jeanettes mor helt oreflekterat drar de praktiska konsekvenserna av sina fördomar och föreslår att ananaskonserver kan användas i missionerandet hos svarta, eftersom hon förutsätter att de är vana vid denna exotiska frukt. Det blir inte så roligt när man återberättar det som när det kommer i sitt sammanhang, men så är det ju ofta med humor i litteratur. Vilket år som helst ska jag försöka ta mig an något mer av Winterson.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar